Snart dags för nya tag

Året närmar sig sitt slut, och en blick på min årslista gör ingen glad. Tunga bommar som kungsörn, kungsfiskare och kattuggla gör att 2010 blir ett svagt år i jämförelse. Jag har skrivit årslista (alltså hur många arter jag ser på ett år) sedan 2001 och kan konstatera att de första åren var de bästa. 2002 kom jag upp i 282 sedda eller hörda arter i Sverige. Då var vi ett litet gäng som tyckte det här med nya arter i Sverige var roligt. Vi kryssade som dårar, åkte till fjällen och såg de speciella arterna där, vi var nere i Skåne och tittade på en blåkråka, på västkusten när det blåste storm - och så vidare. Allt för att se nya arter.

Sedan dess har vi alla lugnat ner oss och skådar numera helst i närområdet. Ja, eller jag gillar ju att skåda utomlands också. Snart är det dags för det. Ska bli så gött!

Juldöden

Så skulle en kriminalroman kunna heta. Själv såg jag döden på nära håll idag när jag spanade ut över fågelbordet. En koltrast satt och flaxade bakom en snöhög, så pass länge att jag började undra vad den sysslade med. Så jag gick ut, fyllde på solrosfrön i automaten och tittade till koltrasten. Det visade sig att den åt - på en annan koltrast! Hur döden inträffat vet jag inte, förmodligen är det kölden som gjort sitt. Eller också har den helt enkelt dött i strid med något, kanske den koltrast som nu åt sitt offer!

Nåja, jag stoppade den döde i en platspåse och slängde den. Det var i alla fall något värdigare än att bli uppäten av en artfrände.

Galet vid fågelbordet

Från noll till hundra på bara några dagar. Efter en intensiv höst med mängder av framför allt grönfink så har inledningen på vintern varit ytterst stillsam vid mitt fågelbord. En talgoxe här och där, en större hackspett då och då. Det roligaste har väl varit två nötskrikor som återkommit dagligen och ätit frön.

Men så, för några dagar sedan, hände något. Fråga mig inte vad. Men plötsligt så trängdes grönfinkarna på marken, säkert 40-45 stycken. Där var steglits, bergfink och gråsiskor. Pilfinkarna återkom och entitan som jag inte sett sedan tidigt i våras var plötsligt där igen. Jag har som sagt ingen aning om vad som hänt, jag kör med samma mat som tidigare och har inte ändrat på något vid min matning. Har ni nån idé?

+++

Kanske inget mer inlägg innan fredag - så God Jul alla bloggläsare!

Skärsnäppan - en iskall vadare

Skärsnäppa är en häftig art. När alla andra vadare drar långt bort från Sverige under vintermånaderna står skärsnäppan där på isiga stenar vid havet och inväntar våren då dom drar uppåt till typ Svalbard där lika isiga havskuster väntar. Dessutom bryr den sig knappt om människor, oräddare fågel får man leta efter och det går ofta att komma riktigt nära utan att den störs.

Här i Östergötland har vi inte sett många skärsnäppor genom åren, men det beror förmodligen på att ingen fågelskådare tänkt tanken att mitt i vintern kolla till den allra yttersta östgötaskärgården.

Men för några år sedan gjordes en tur med båt från Arkösund, och direkt gav det resultat. I lördags var ett gäng från Linköpings fågelklubb ute på öppet vatten, Tommy styrde sin stora båt från Fyrudden och vidare åt nordost. Det blev succé. Först en flock på cirka 15 individer, sen ett ännu större gäng på 21 stycken. Mäktigt, minst sagt.

Har nån sett den här?

Både tråkigt och oroväckande att konstatera att det helt saknas rapporter om kungsfiskare i Stångån hittills i vinter. Det brukar alltid finnas minst en, men ofta flera, exemplar som övervintrar kring ån i centrala Linköping, men än så länge har ingen sett något. Det är ingen vild gissning att den gångna vintern var tuff för kungsfiskaren som decimeras svårt vid kallt väder. Bara att hoppas att arten repar sig, för en kungsfiskarobs en solig decemberdag tillhör höjdpunkterna på året.

+++

Kungsfiskaren kräver öppet vatten för att kunna fiska och kan som sagt ses vid Stångån den här tiden på året. Om nån har sett den här färgsprakande sköningen, mejla till claes.nilsson@corren.se

Nötskrika och inte så mycket mer

Sorry, alldeles för dålig uppdatering på bloggen på sistone. Det speglar i och för sig min aktivitet i markerna rätt så bra, snö och kyla gör att andra saker än fågelskådning prioriteras.

+++

Noterar en stationär nötskrika på matningen här hemma. Det hör verkligen inte till vanligheterna. Å andra sidan är nötskrikan en av få gäster på mitt fågelbord. Förstår inte riktigt vad jag gör för fel, men fåglarna på tomten är väldigt lätträknade just nu. Några koltrastar, blåmesar och talgoxar är det enda jag kan skryta med.

+++

Min kompis Lennart har en ovanlig övervintrare på sin arbetsplats i Linköping. Det är en sädesärla som försöker att överleva minusgrader och snö i några månader. Hoppas att den lyckas, finns det bara tillräckligt med mat tror jag att den har god chans att klara sig fram till april.

+++

Några veckor till, sen går vi mot ljusare tider igen. Tycker i och för sig att snön hjälper till ganska bra, mörkret känns inte lika kompakt när allt är vitt runtomkring.

+++

Jo, en sak till. I helgen står jag och ytterligare någon från Linköpings fågelklubb på Blomsterlandet i Linköping och pratar om fågelmat och fåglar i största allmänhet. Kom gärna förbi!

Åtvidaberg levererade (inte)

Ger mig själv och bröderna Berry en trea (av fem) i betyg för insatsen i helgens kommunrally. Åtvidaberg visade sig vara aningen svårflirtat och vi fick jobba länge för vanliga arter som koltrast och grönsiska. 49 arter blev vårt facit efter två dagars fågelskådning i mestadels skog och stad. Lite kan vi faktiskt skylla på vädret, dimma och regn gjorde aktiviteten låg bland de fåglar som trots allt finns kvar.

Bästa arten kom direkt på lördagsmorgonen: Martin upptäckte en varfågel utanför Grebo.

Bästa besökta ställe: Området kring Gärdserums kyrka utanför Falerum. Här vid Uknadalens början fanns en våtmark som säkerligen hyser mängder med fågel på våren. Nu låg några sångsvanar, en snatterand och en bläsand i vattnet. Dessutom en hel del trast i området.

Vann kommunrallyt gjorde Norrköping på 76 arter före Linköping på 72. Imponerande!

Kommunrally i helgen!

I helgen arrangeras det ett kommunrally i Östergötland. Kort och gott så innebär det att den kommun där det rapporterats flest arter under helgen vinner. Ett mycket trevligt initiativ av Olof Hjelm, och många verkar vilja haka på i novembermörkret när fågelskådningen ligger lite nere hos många.

Jag blev direkt sugen på att delta, och ännu mer sugen blev jag att INTE skåda i min hemkommun, det vill säga Linköping. Så nu är vi ett litet men naggande gött gäng som ska finkamma Åtvidabergs kommun på lördag och söndag. Vad tror ni? Vilka ställen får vi inte missa? Mejla gärna till claes.nilsson@corren.se

+++

Ikväll: Författaren och fågelskådaren Göran Bergengren föreläser på Naturcentrum, kl 19. Blir garanterat intressant.

Snö = fågel

Många gånger förstår man sig inte på det här med väder och fåglar, men ibland händer det väntade. Som nu på morgonen, snöoväder, blåst och allmänt busväder. Då har ett rekordstort antal grönfinkar besökt fågelmatningen, säkert uppemot 50 stycken. Även bofink, bergfink, större hackspett mm har visat sig. Det är såna här dagar med väderomslag som det ofta hittas något riktigt sällsynt i Sverige. Kanske just här?

Sista gången i höst

I morgon blir det troligen årets sista besök vid Stora Lund för mig och Mr X. Ska vi vara ärliga har väl hösten inte varit särskilt bra, kan på rak arm bara minnas en enda gång då det varit riktigt mycket fågel på lokalen. Annars har vi nog haft en del otur och varit på plats de dagar när vädret inte varit optimalt för fåglar.


+++


Både jag och Mr X (som förresten tagit bilden på mig när jag skådar vid Stora Lund) gillar att satsa hårt på ett speciellt ställe. Att nöta där många gånger och lära känna lokalen och fåglarna, att veta vid vilket väderläge det rastar mycket fågel och ha stenkoll på varenda buske. Stora Lund har blivit som hemmaplan för oss, men platsen har den stora nackdelen att ligga för långt från Linköping. Det tar ca 45 minuter att åka dit och det orkar man inte med så många gånger per säsong. I morgon gör vi vårt tionde besök i höst, det blir troligen det sista på ett tag. I vår vill vi satsa på en annan lokal, närmare Linköping. Frågan är bara vilken.

+++

Tips, idéer på en bra fågellokal runt Linköping mottages tacksamt. Viktigt: Den får inte vara för exploaterad typ Sättunaviken eller Nybro, helst ett "okänt" ställe där det inte är så mycket folk.

Samma trend som förra året

Vid fågelbordet ser jag stora likheter med förra hösten, det vill säga ett herrans liv med groteskt många grönfinkar, talgoxar och blåmesar. Dessutom en del annat skoj som stenknäck, bergfink, rödhake och gråsiska. Roligast hittills är nog ändå en gärdsmyg som smög (!) omkring och letade frön på backen. Sällsynt tomtart och aldrig sedd vid fågelbordet tidigare.

Av erfarenhet vet jag att de stora massorna försvinner när vintern kommer. Både grönfinkar, talgoxar och blåmesar kan dra söderut i rätt stora mängder, samtidigt som fler grannar matar och gör valen fler för de tappra som stannar i Sverige.

Favorit i repris

Ny senhöst, ny guide till vinterns fågelmatning. Håll till godo!

MATEN

Fåglar äter det mesta. Testa själv med matrester, gammal frukt, brödbitar mm. Det mesta går åt. Just matrester kan locka till sig råttor och andra djur som inte är välkomna, så därför är rådet att vara försiktig med vad man lägger ut.
Solrosfrön (bilden): Själva basutbudet i en fågelmatning och någonting som nästan alla fåglar äter. Mitt tips är att köpa en stor säck solrosfrön (20, 25 kg) som du kan ösa ur under vintern. Fröna står sig till nästa vinter om du inte gör slut på dem. Säckar med solrosfrön finns på Blomstertorget, Coop och många andra ställen.Det finns två sorters solrosfrön, svarta och strimmiga. En del leverantörer blandar, en del kör bara svart och en del kör bara strimmiga. Det sägs att de svarta fröna är något fetare och därmed bättre, men jag har testat båda sorterna och märker ingen som helst skillnad i åtgång. Fåglarna verkar gilla båda sorterna lika bra. En nackdel med solrosfrön är att det lätt blir skräpigt under själva fågelbordet. Försök att hålla så rent det går, det minskar risken för sjukdomar hos fåglarna.

Hampfrön: Lika populärt som solrosfrön, men är något svårare att få tag i och dessutom rejält mycket dyrare. Jag köpte en stor säck hampfrön förra vintern och matar med dessa lite då och då.

Jordnötter: Nej, det handlar inte om såna jordnötter som vi äter, utan osaltade specialnötter till fåglarna. Också mycket populärt och det blir inte alls lika skräpigt som med fröna. Dessutom räcker de länge.

Talgbollar: En klassiker som ofta funkar bra. Av någon anledning har mina talgbollar inte varit så populära, köpte istället en annan variant, nötbollar, som fåglarna kastade sig över.

Havre: Överskattat. Visst kan det vara fint med en havrekärve i jul, men det är i princip bara gulsparvar som gillar havre.

Frukt: Plocka ner vinteräpplena, förvara dem svalt och använd som mat både till dig själv och till fåglarna. I januari-februari när det börjar bli riktigt kallt tar du fram dina skrumpna äpplen, delar dem på mitten och kastar ut vid matningen. Extremt populärt bland trastar och sidensvansar. Även en sällsynt övervintrare som svarthätta lockas till äpplen, det har jag egen erfarenhet av. Nu tog jag äpplen som exempel eftersom det är den frukt vi svenskar brukar ha mest av, men all frukt är godis för fåglarna.

”Vildfågelblandning”: Finns att köpa säckvis. Innehåller olika blandningar beroende på leverantör, men oftast innehåller säcken solrosfrö, havre, linfrö och en del andra mer suspekta ”frön”. Jag kör hellre med ”rena” säckar och blandar när jag fyller på i fågelbordet.

+++

Till sist kan sägas att fågelmatning runt om i världen ökar lavinartat, fler och fler har matningar i sina trädgårdar. Det gör också att fler leverantörer finns på marknaden och att nya typer av mat kommer fram. I år har jag bland annat sett en speciell mix som innehåller insekter och kanske lockar till sig exempelvis rödhakar. Jag gillar att testa det nya, förra veckan köpte jag hirskolvar som jag ska hänga ut senare i vinter. Försök du också, det märks direkt vad fåglarna gillar och inte.
Och så en sak till: Har du tips, idéer eller tankar kring fågelmatning, tveka inte att skriva en kommentar i bloggen, eller mejla till claes.nilsson@corren.se

Lycka till!

Visst minns fåglarna

Visst har fåglar ett gott minne. Det måste de ha. Nu när nätterna varit kalla och frosten hård så svirrar det grönfinkar, talgoxar och blåmesar i min trädgård i jakt på . . . ja, vadå undrade jag först. Men sen slog det mig att det är nu jag normalt börjar min matning och att fåglarna naturligtvis letar efter solrosfröna, frukten och margarinet som brukar finnas här. Signalen är tydlig - "fram med käket"! Okej då, i veckan kör jag igång.

+++

Vet inte vad som hänt med mig, men viljan att släppa allt för att se en ovanlig fågel finns inte där längre. För 7-8 år sedan hade jag definitivt fixat ledigt för att åka och titta på starrsångaren på Häradsskär, men nu var jag inte ens speciellt sugen. Sällsynta arter lockar mig fortfarande, visst. Men jag känner en allt större drivkraft att upptäcka dem själv vilket inte är så lätt. Det kan gå många år mellan upptäckterna av något riktigt sällsynt, det vet varje fågelskådare. Själv har jag bara upplevt känslan ett fåtal gånger, men den är tusen gånger bättre än att åka allt mellan 5-50 mil enkel resa för att se en art som någon annan hittat. Kanske är det därför jag tappat sugen, inte vet jag.

Starrsångare!!!

Häradsskär slår till: En starrsångare ringmärkt på morgonen! Detta är, om den blir godkänd av den svenska raritetskommittén vilket den säkerligen kommer bli, det första svenska fyndet av arten. Starrsångaren är en östlig gäst som häckar i Sibirien och Mongoliet bland annat.
Ett stort fett grattis till gänget med Claes Svedlindh i spetsen som fick uppleva detta. Nästa år är det vår tur...

103 och hänt sen sist

Ny tomtart idag! En dubbeltrast sträckte åt söder och gav i från sig sitt karakteristiska läte, den låter ungefär som nån fiser. Kul, har inte haft något nytt från tomten sedan i maj, så det var verkligen på tiden.

+++

Sen sist? Tja, ytterligare ett gäng har nu gjort sin vecka på Häradsskär. Det blev ungefär som för oss, det vill säga en hel del fågel i näten men utan det lilla extra som lyfter hela vistelsen. Nu har sista gänget intagit ön, på söndag avslutas årets projekt som varit mycket lyckat om man jämför med fjolåret. Antal fåglar som ringmärkts är oerhört många fler än 2009, exakt siffra kan jag återkomma till.

+++

Efter flera års flitigt resande till Öland har jag tröttnat lite på den typen av hetsiga fågelskådning där det mesta handlar om stress och ångest att inte hinna fram till rariteterna som finns. Men visst blir man sugen igen när man ser vad som hittats där de senaste dagarna: svartstrupig järnsparv, blåstjärt, videsångare, brunsångare, stäppörn mm. Det är mumma för den som gillar att se ovanliga fåglar i Sverige.

Häradsskär, sammanfattning

Hoppsan, bloggen hängde visst inte med de sista dagarna av Häradsskärsresan. Får skylla på den goda maten, gemenskapen och det myckna administrativa arbetet som görs kvällstid. Bloggen hanns inte med innan tröttheten tog vid!

+++

Så vad hände under resans andra del? Man kan väl sammanfatta det så att det var fortsatt mycket fågel, men utan det lilla extra. Vi hade ytterligare några dagar med över 100 fåglar i näten, mest kungsfågel. Det fina sydsträcket över Östersjön avtog alltmer under veckan och de sista dagarna var det helt dött.

+++

Det är kombinationen av fågelskådning och social samvaro som gör veckan till en höjdare.

+++

Kulingvindar när jag åkte ut i tisdags. Kulingvindar när vi åkte hem i går. Tur att man inte har lätt att bli sjösjuk =)

+++

Nästa år? Ja, då kommer jag givetvis ta ännu en vecka ute på Skäret. Få saker är så roligt och spännande som att vakna en morgon då havet är lugnt och rödhakarnas tickande hörs från varenda buske.

Häradsskär, torsdag

Det går att kombinera fint väder med bra fågelskådning. Det vet vi efter dagens övningar när vi plockat mängder av fågel ur näten - i tunna tröjor och ibland t-shirt! När inlandet hade frost och dimma drog vi till med +10 på morgonen och . . . tja, 18-19 framåt eftermiddagen.

+++

Men som sagt mycket fågel som ringmärktes, bland annat två nötväckor. Det är ju som ni vet en rätt så vanlig fågel i städerna och villaträdgårdarna, men här ute i den östgöstska skärgården är den en raritet. Således fick Lasse, som varit på här varje vår och höst sedan 80-talet, en ny Häradsskärsart.

+++

Nu lovar det gott inför helgen, en rad sibiriska rariteter har setts längre norrut. I helgen kommer de till oss!

+++

Min matkväll ikväll. Grillningen gick bra och uppskattades av resten av gänget.

Häradsskär, dag 2

För mig innebär veckan på Häradsskär främst två saker: Fågelskådning och socialt umgänge med likasinnade. Hemma är sambon bara måttligt intresserad när fåglar kommer på tal, här ute besitter alla ett brinnande intresse för fågelskådning och kan prata i ämnet i evigheter. Både den intensiva ringmärkningen och sträckspaningen under dagen och kvällens "skitsnack" har sin charm och uppskattas mycket.

+++

Jag har haft två blåsiga dagar sen jag kom hit i går morse, men nu håller nordostan på att avta och resten av veckan ser ut att bli en lugnare historia. Optimist som jag är intalar jag mig att vi kommer se mer småfågel framöver. Dagen var visserligen inte dålig, vi ringmärkte nästan 100 fåglar, men riktigt hett läge var det aldrig.

+++

Dagens obs: Ingen särskild fågel. Kanske den oerhört vackra solnedgången som jag njuter av just nu. Men ska vi ändå snacka fåglar så får det väl bli den blåhake som Dan L såg imorse.

+++

Ikväll: Dan L:s grönpepparbiffar! Mums...

Häradsskär, tisdag

Ärligt talat var jag inte helt säker på att komma ut till resten av gänget på Häradsskär idag. Kulingvinden bet tag i mina byxor när jag stod och väntade på båten vid Fyrudden, och jag tänkte att båt-Tommy kanske inte körde i så hårda vindar.
Men båt-Tommy körde, och ut kom jag.

+++

Det har blåst idag om ni inte redan visste det. Halv storm känns det som. Anlände supertaggad till ön strax efter kl 06 och fick direkt fullt att göra med att bevaka sträcket över sjön. Ejder dominerade, drygt 13000 har flugit förbi idag. Men även prutgäss, vitkindade gäss och sjöorre har vi räknat i rätt så goda antal.

+++

Nu framåt kvällen börjar det kännas att jag steg upp 03.30 i morse. Rätt seg, med andra ord. Och framåt i veckan ska vinden mojna och ostvinden bestå. Det lovar gott inför fortsättningen.

Kort rapport, dag 1

Nej, jag är inte på plats på Häradsskär än. Åker som sagt tidigt i morgon bitti. Men jag var i kontakt med vännerna därute som hälsar att det är bra drag, ca 60 fåglar var fångade för någon timme sedan. På grund av den hårda blåsten sitter inte alla nät uppe, men mot mitten av veckan ska det tydligen lugna ner sig en aning. Då kan det blir riktigt bra fart...

Lång väntan

Resten av gänget befinner sig nu på Häradsskär, själv får jag vänta ytterligare någon dag innan jag tar båten ut på tisdag morgon. Det känns som en evighet. Vädret? Tja, det lär i alla fall inte bli som ifjol då vi drogs med västliga vindar hela vecka. Nu är det hårda nordostvindar som gäller i början av veckan, från onsdag och framåt avtar blåsten och det vrider mer åt ost. Spännande läge då!

+++

Fredagens besök vid Stora Lund var höstens bästa hittills. Gott om sträckande finkar, bofink framför allt. Dagens höjdare var två nötkråkor som flög förbi, en sällsynt art som man inte ser ofta. Mr X och jag hade annars nästan gett upp efter några besök med dålig utdelning, men nu har vi fått blodad tand igen. Nästa besök om knappt två veckor.

Är svarthättan tillbaka?

Hade en svarthätta på tomten i dag. Den käkade bär från en buske och lockade rejält med sina höga smackande. Så högt att jag trots att jag satt inne reagerade på lätet. Tänk om det är "min" svarthätta, den hane som jag upptäckte strax innan jul för några år sedan och som sedan var min fågelmatning trogen hela vintern. Såg den nästan dagligen fram till slutet av mars.

+++

Bra start på Häradsskärsprojektet! Drygt 150 fåglar ringmärktes i söndags, så mycket fågel var vi inte i närheten av under vår vecka i fjol. För min del återstår bara en vecka innan det är dags för utresa, resten av gänget åker redan på söndag. Lovande väder väntas också i långtidsprognoserna. Det snackas om ostliga vindar och det är mumma för en skärgårdsö i Östersjön.

Häradsskär

Om bara en dryg vecka, då . . .börjar bli taggad nu.

Ett minne av våren

På östgötaslätten är sånglärkan en karaktärsfågel. Så här års för den en rätt så anonym tillvaro på åkrarna i sin jakt på föda, inte alls som vårens frenetiska sång och spelflykt. Idag stannade jag en kort stund vid Björkeberg och spanade efter rovfåglar (magert, minst sagt) då ett par lärkor flög förbi och jag fick genast vårkänslor i kroppen. Även om sånglärkor i september bara ger ifrån sig ett puttrigt, kort lockläte kunde jag i mitt inre höra den underbart sprudlande sången.

Och jag mindes mars, den iskalla mars 2010, när jag en gnistrande solig dag sett snösparvar oroligt gå omkring på en snöklädd åker utanför Strå. Det var fortfarande vinter, kylan vägrade att ge med sig. Men på vägen hem fick jag äntligen vårkänslor. En sånglärka hade hittat ända upp till Östergötland, vid en vägkant utanför Skänninge där någon skottat bort lite snö såg jag den leta efter mat. När jag stannade bilen och klev ur flög den iväg och lockade - puttrigt och kort även då.

En trut och 136 mil

Det står en kaspisk trut på en trästubbe i Ronneby hamn. Denna relativt ovanliga fågel är dessutom ringmärkt, och ringens nummer går att utläsa. Observatören hittar information var han ska skicka ringnumret och får svar. Fågeln är ringmärkt som unge den 3 juni i år i Cherkassyr, Kremenchuk Reservoir, Ukraina. Avstånd till Ronneby hamn: 135, 9 mil!

Den som säger att fåglar inte är intressanta - dra nåt gammalt över dig!

Den som säger att ringmärkning är skit - dra nåt gammalt över dig!

+++

Trevlig morgon vid Stora Lund idag, Mr X och jag fick sällskap av Peter och Ellen. En sydsträckande forsärla var dagens roligaste, med två svärtor på god andra plats. Och så en första föraning om vinter - en gråsiska flög förbi och lätet får mig direkt att tänka på minusgrader, snö och mitt fågelbord hemma. Brrr.....

Farväl, Lasse

Jag hade först inte tänkt att skriva något om min skådarkompis Lasse Linde. Men den här bloggen kan inte bara fortsätta utan att beröra det som hänt.

Så - farväl, Lasse. Vi kände inte varandra särskilt väl, men jag kommer alltid att minnas din resliga figur, ditt stora leende och ditt glada skratt som förgyllde varenda exkursion vi var på tillsammans. Hoppas att du nu fått ro i själen och att du från din plats i himlen håller tummarna för oss under framtida strapatser i fågelmarkerna.

Vad har jag nu missat?

Har några spännande dagar bakom mig. Allt började i lördags när trädgårdsarbete varvades med regelbundna span mot himlen. Svaga nordliga vindar och högtryck betyder ofta bra rovfågeldagar, och det dröjde inte länge förrän jag upptäckte fyra havsörnar på låååångt håll. Medan jag stod där och glodde kom ytterligare en örn och gjorde sällskap med de fyra, en fågel som vid första intrycket var något mindre men som jag gav upp på efter ett tag eftersom tubkikaren inte var uppställd och avståndet alldeles för långt för att se några färger. Till slut intalade jag mig att detta också var en havsörn.

Det var inte förrän en halvtimma senare jag vaknade till. Då kom larm om en möjlig mindre skrikörn (sällsynt i Sverige, megasällsynt i Östergötland) som setts snurra över Vidingsjö för att sedan dra sig bort mot Gärstadshållet. Gulp....kan det vara den örnen jag såg tidigare? Ja, svaret på det får jag aldrig veta, men det är inte otroligt att jag slarvade bort ett riktigt mäktigt tomtkryss.

+++

Men dramatiken var inte slut för det, för i söndags ringde Peter och berättade om att hans brorsa Martin haft en större skrikörn utanför sitt hus, mitt i det vackra eklandskapet! Gulp....igen! Vi åkte dit och letade efter fågeln som var borta. Även en stor del av måndagen ägnades till eftersök, men tyvärr fick vi vända hemåt tomhänta.

+++

Sammanfattningsvis: Några spännande dagar utan det lilla flytet. Hoppas det vänder på torsdag när det blir ett nytt höstbesök i Stora Lund.

Naturum och grym dag

Först och främst till dagens bästa nyhet: Bygget av ett nytt Naturum vid Tåkern blir av! Det har varit många turer fram och tillbaka, men nu har regeringen gått in med pengar till bygget som väntas starta redan i höst. Hoppas nu att detta är startskottet till ett uppsving som Tåkern så väl behöver.

+++

För åtta dagar sedan var Mr X och jag i Stora Lund, som var i stort sett tomt på fågel. I morse avlades höstens andra besök och vi kunde snabbt konstatera att det var MYCKET fågel i buskagen. Svarthätta dominerade, men även ärtsångare, grå flugsnappare och rödhake fanns det gott om. Det är riktigt spännande att vara på plats såna dagar där det hela tiden finns något att titta på. Vad som helst kan dyka upp och i vanlig ordning filosoferade vi över vad man kan upptäckta. Det börjar alltid med någon mindre sällsynt, typ höksångare. Sen blir vi mer djärva i våra önskemål, ofta slutar det med en ny art för Sverige, typ svartvit skogssångare.

+++

Över Vättern rörde sig också lite fågel, bland annat två dvärgmåsar.

Bara en månad kvar...

Nu är det inte så långt kvar till en av årets absoluta höjdpunkter: Häradsskär. Precis som i fjol åker mitt gäng ut vecka 39 för en veckas ringmärkning samt hårdskådning. Och inte minst - för de trevliga kvällarna med snacket och den goda maten! Ifjol kunde ni följa vår vecka på Häradsskär via bloggen, det är tanken i år också. Varje kväll (minst) blir det skrivna tankar om dagen på den östgötska skärgårdsön.

+++

2009 hade vi lite otur med vädret. Envisa sydvästvindar är sämsta tänkbara på en ö i Östersjön, därför var många av dagarna mycket fågelfattiga. Konstigt nog är det inte det jag minns bäst, det är istället den morgonen jag öppnade dörren, kände hur vindstilla det var och hörde taltrastarna locka i skyn. Det är såna dagar man brinner för, såna dagar som gör det värt att offra ledig tid. Just den där vindstilla dagen var det rejält fart på fåglarna, vi ringmärkte många taltrastar, rödhakar och kungsfåglar. Då fastnade också en taigasångare i näten, en riktigt sällsynt art som jag tidigare bara sett en enda gång i Östergötland.

De sista seglarna

Den här sensommaren har jag bestämt mig för att titta lite extra på varje tornseglare jag ser. Titta. Och njuta. För rätt som det är finns de inte där längre. De svarta fartfantomerna som är ett så självklart inslag under sommaren är plötsligt på väg söderut och borta från den blåa himlen. Och man blir vemodig vid tanken på att inte se dom förrän om åtta långa månader.

+++

Men då, den där sköna dagen i mitten på maj kan jag bli så oerhört lycklig över att höra tornseglarens "skriiiii" och veta att sommaren snart är här.

Mager höstpremiär

Så där ja! Nu känns det som att jag sparkat igång höstens fågelskådning. Efter en sommar i stort sett fri från fåglar tänker jag nu satsa lite mer på den intressanta hösten.

+++

Stora Lund är min favoritlokal, det känner ni till, ni som läser bloggen regelbundet. Där började jag och Mr X idag på morgonen. Regnet hade inte hunnit fram än, det kom först när vi var på väg hemåt vid 09.30. Fågelmässigt var det verkligen ingen höjdare, klart underkänt jämfört med tidigare besök. Vet inte ens om jag kan nämna dagens art, kanske får det bli den ljungpipare som Mr X såg på sin vandring på ängen.

+++

Nåja, vi var i alla fall rörande överens om att fågelskådning är underbart, Stora Lund är vackert och hösten är bäst. Sen spånade vi på vilka sällsynta arter som kan dyka upp just här, sånt alla fågelskådare pratar om. En fin dag, med andra ord.

Brevduva, sommarminnen och höststart

Lååååångt semesteruppehåll här på bloggen, men nu ska jag vara tillbaka med lite mer regelbundet skrivande under hösten.

+++

Sommaren har varit bra, även om det inte har blivit speciellt mycket fågelskådande. Det som grämer mig mest är att jag aldrig kom ut till Ölands östkust. En kväll i juli vid, säg Sandby skjutfält, är bland det bästa man kan ägna sig åt inom fågelskådningen. Här går arktiska vadare i vackra sommardräkter samtidigt som tärnor, måsar och änder sträcker förbi ute på havet.

+++

Hade en trevlig dag i Fyledalen utanför Ystad i mitten på juli. Vid Lyckås finns ett ställe där man kan stå och ha bra överblick över delar av dalen. Framför allt är det rovfåglar som gäller, jag såg bland annat ormvråk, bivråk, lärkfalk, tornfalk och sparvhök under min tripp. Tyvärr ingen kungsörn, de brukar häcka med något par i dalen men hur det är i år vet jag inte.

+++

Måndagen rivstartade annars med ett samtal från kollega Villius på Corren, som var på väg ut till Ekholmen där personal från en förskola haft sällskap av en ringmärkt fågel som suttit på samma plats i ett dygn. Jag bor i närheten och var på plats inom några minuter där jag konstaterade att det rörde sig om en brevduva. Ni som läst bloggen ett tag kanske kommer ihåg att jag själv hade en brevduva på min tomt för en tid sedan, så lite kunde jag berätta för dagispersonal, kollega Villius och polisen (!) som också tillkallats. Men i det stora hela är jag okunnig vad gäller brevduvor. Nån som har tips på bra länkar om man vill lära sig mer?

+++

Nu är det snart höst, många fågelskådares favorittid. Tänkte starta säsongen med ett besök vid Stora Lund utanför Ödeshög på torsdag, om vädret tillåter. Återkommer med rapport.

NU är tyst i skogen (nästan)

Den sena våren gjorde troligen att fåglarna sjöng längre in på sommaren än vanligt, men under löppasset i Vidingsjö idag (ja, det var varmt som f-n) märktes en rejäl skillnad mot bara för en vecka sedan. Bara två svarthättor var igång. Enstaka lövsångare. Roligast var att två gärdsmygar bjöd på sång, tror att gärdsmygarna fick lida hårt av den stränga vintern vi hade.

+++

Torrt och inget regn öppnar för fina vadarstränder i både Sättunaviken och Härnaviken. Det har också rapporterats en del vadare därifrån nu på sistone, själv snabbstannade jag vid Härna i lördags och såg både spovsnäppa och flera kärrsnäppor. Annars är det ju trevligare att stå i på plattformen i Sättuna.

Naturum på gång?

Bygget av ett Naturum vid Tåkern kommer närmare. Nu har Naturvårdsverket ansökt om pengar till regeringen, 20 miljoner närmare bestämt, och säger regeringen ja kan bygget komma i gång. Dan Nilsson på Länsstyrelsen har en förhoppning om att det i så fall ska börja byggas redan i höst, vilket vore fantastiskt. Jag skrev ett inlägg i våras där jag var starkt kritisk till att det inte görs tillräckligt mycket för att locka fler turister till Tåkernområdet, det är lite B-lagskänsla jämfört med exempelvis Hornborgasjöns enorma satsning. Ett nytt, fräscht naturum vid Glänås skulle därför kännas som en perfekt start, något att utgå ifrån i det fortsatta arbetet mot att göra Tåkern till ett självklart turistmecka i Östergötland. För även om ett naturum blir till finns det fortfarande massor att göra runt andra delar av sjön.

+++

Men, som sagt, hoppas nu att pengarna skjuts till och att bygget kan starta. Det vore en riktigt rolig nyhet för mig och många fler.

Snart dags för bivråken

Mest trädgårdsarbete idag, men kikaren finns där och då och då spanar jag uppåt. Tornseglarna finns där, liksom några fiskmåsar och en och annan skrattmås. Några få håller igång sången, svarthätta, lövsångare och ärtsångare bland annat. Själv går jag och väntar på bivråkarna, men får nog ge mig till tåls någon vecka eller två till. Span mot skyn så här i juli brukar annars ge några bivråkar som redan påbörjat sin färd söderut.

+++

Någon svartvit flugsnappare blev det inte hos mig i år, vare sig i den vanliga holken på baksidan där den häckat tidigare, och inte heller i den gamla blåmesholken på framsidan. Omöjligt att säga vad som gick fel, hoppas att den hittat nån annanstans att föda upp sina ungar.

Ska ta mig i kragen

Äh, nu ska jag ta tag i mitt fågelskådande igen efter några veckors frånvaro. Känner igen mönstret från tidigare år, man skådar mycket i april/maj och lägger sen ner under några veckor i juni. Nu ser jag på diverse rapporter att det kommit en del vadare till Östergötland, så någon gång den här helgen blir det span vid Härnaviken.

+++

Det är inte bara jag som årligen drabbas av sommarstiltjen. Aktiviteten hos övriga fågelskådare verkar också vara väldigt låg. Vi laddar för hösten, då händer det grejer med en ny sväng till Häradsskär. Redan nu längtar jag dit...

Några sångare kvar

Tänkte på det under löprundan i Vidingsjö: Nu är en rätt så bra tid om man vill lära sig hur några av våra vanligaste fåglar sjunger. De flesta sångarna är tysta så här i slutet av juni, men några håller i gång och det gör ju det lättare att urskilja lätena. Svarthätta är en art som hörs oftast och tydligast nu och som kan sjunga en bra bit in i juli. Klicka på länken för att höra den vackra sången.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2718630

Rödhake hörde jag också flera stycken idag. Den låter så här:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3275&grupp=6562&artikel=2776402

Grattis Lasse!

Min kompis Lasse har inte hållit på så länge med fåglar, men han är otroligt ambitiös och lär sig fort. Idag skickade han ett SMS med en bild på en tofslärka som han hittat nere vid hamnen i Trelleborg. Tofslärka hör sannerligen inte till vanligheterna och det lär var en hel del intresserade Skåneskådare som vill kolla på den. Bra jobbat, Lasse!

+++

Min egen fågelskådning ligger på lågvarv just nu. Jobb och fotbolls-VM är väl de främsta orsakerna, men den här tiden är en liten andhämtningspaus inför sensommaren och hösten som är mer intensiva.

Var är tornseglarna?

Har ni märkt det? Den allt mer avtagande sången. Gick en kort kvällsrunda här hemma, och visst är håller vissa i gång fortarande. Svarthätta, koltrast, lövsångare, rödhake var några jag hörde längs med vägen. Men merparten är tysta. Den kakafoni som pågår under maj har lugnat ned sig, blivit en något tystare kör. Varför? Jo, de flesta har förstås redan hittat sin partner och är i full gång med att producera och föda upp ungar.

+++

Visst är det få tornseglare i år? Eller är det bara nåt som jag fått för mig? Vad säger ni?

Mer rovfåglar?

Här hemma håller de som bäst på att ta ner två jättelika lönnar som tydligen står lite för nära våra hus. Nu, när topparna är tagna, ser jag att jag får förbättrad sikt. Det har öppnat sig mycket himmel just där rovfåglarna brukar komma på hösten. Kanske läge för första pilgrimsfalken från tomten?

Regn och rusk i Skåne

Äsch, det blev varken sommargylling eller kornsparv under mina Skånedagar. Vädret var...hm...inte så bra. Däremot lyckades jag höra en annan Skånespecialitet, nämligen gulhämpling. En hanne trotsade regn och blåst när den sjöng från en tall, bara 150 meter från vår stuga.

Annars som sagt inte mycket i fågelväg. Här hemma noterar jag att svartvita flugsnapparen gör anspråk på holken som blåmesen lämnade för några dagar sedan.

+++

Lite sorgligt att tänka så, men just i dagarna inleds hösten. Fåglarnas höst, alltså. Exempelvis börjar storspovar dra söderut nu, det är honorna som lagt äggen på häckningsplatsen och sedan överlåtit ansvaret till hannen. Snart kommer fler vadararter och änder. Mitt i högsommaren, mitten-slutet på juli, är en kanontid om man vill se vadare som spovsnäppa, kärrsnäppa och myrspov. Arktiska arter som redan om en knapp månad drar söder ut för att övervintra.

Två målarter i Skåne

Nu blir det Skåne några dagar med allt vad det innebär. Sommargylling och kornsparv står på önskelistan. Riktiga sällsyntheter här i Östergötland, men inte ovanliga i Skåne. Kornsparven har ett märkligt utbredningsområde, den häckar främst inom ett par kilometer runt den lilla byn Hammar som ligger mellan Ystad och Kåseberga. Här är den vanlig och hörs sjunga från telefontrådar och hustak, men i resterande del av Skåne - och hela Sverige för den delen - är den mycket sällsynt. Håll med om att det är märkligt.

Sommargylling finns på lite olika platser runt landskapet, i Vomb och i bokskogen vid Drakamöllan för att ta några exempel. En morgon ska jag ta mig upp riktigt tidigt, ställa mig på Drakamöllans parkering och lyssna till den flöjtande, vackra sommargyllingsången.

Blåmesarna har lämnat

Sent i går eftermiddag var det fortfarande ett herrans liv i holken där blåmesarna häckat. Ungarna skrev, mamma och pappa blåmes jagade liver ur sig för att hitta mat till de ständigt hungriga små liven.

Och så idag - helt tyst. Någon gång mellan kl 18 i går kväll och nu har ungarna lämnat holken för att börja det stora äventyret. Hade mina misstankar om att det kunde ske när som helst, i går när jag kollade såg jag ett sött litet blåmesansikte kolla ut ur hålet i holken. Men det är synd att man aldrig får vara med när ungarna tar sina första steg ut i det vuxna livet.

Lyckad nattrunda

Ledde en exkursion i nattsångarmarker i går. Lyckat minst sagt, även om flodsångaren vid Gärstad inte sjungit upp sig ordentligt när vi var där, den bjöd bara på två extremt korta strofer. Däremot hördes en kornknarr och gräshoppsångaren var i full gång.

Vi fortsatte utåt Kaga/Ledberg/Flistad - en tur jag tagit de senaste åren när jag haft exkursionen. Nattens höjdare var en busksångare som sjöng på vägen mellan Kärrsjö och Maspelösa, vid en gård som heter Södra Lund. Vi stod länge och njöt över de otroligt skickliga härmningarna i buskångarens strofer.

Vi avslutade vid åkrarna runt Flistad kyrka där det som vanligt höll igång ett par vaktlar. Därmed kunde jag konstatera att nattsångarturen 2010 innehöll flodsångare, busksångare, vaktel, kornknarr, kärrsångare, sävsångare, gräshoppsångare, näktergal, rördrom (!), storspov. Nån kanske jag har glömt.

+++

Nattsångare verkar många gilla. Vi i Linköpings fågelklubb är inte bortskämda med att ha så många deltagare på våra aktiviteter, men i går kom 15 pers plus två som vi mötte längs vägen och som hängde på.

Dammsnäppa rastar

Sällsynt fågel vid Roxen: En dammsnäppa rastar i Härnaviken mellan Linköping och Berg. Dammsnäppa liknar både grönbena och gluttsnäppa, men skiljs framför allt på långa ben och en spikrak, tunn näbb. När jag var där i eftermiddags gick den på ganska nära håll i norra delen av viken, alltså mot Berghållet.

Åk gärna dit och se om ni kan hitta den, men parkera med förstånd och försök att inte påverka den tunga trafiken på Bergsvägen.

102

Mycket överraskande ramlade det in ett nytt tomtkryss i morse. Öppnade dörren på framsidan och det första jag hörde var en sjungande rörsångare från grannens tomt. Den rackarn är ju hårt bunden till vass under häckning och är mycket vanlig i bland annat Tåkern, men nu under flyttning kan den rasta lite varstans har jag lärt mig. Min gode vän Lennart blev lika överraskad han för ett antal år sedan när en rörsångare satt och sjöng på hans tomt mitt inne i Ryd en morgon.

+++

102 från tomten nu alltså. Hoppas på vit stork som nästa art...

Så många fler arter det blir

Det skadar inte att lära sig några läten, tänkte på det under en joggingrunda i Vidingsjö i måndags. Tror bara att jag såg två arter, koltrast och nötväcka. Men jag hörde grönsångare, svartvit flugsnappare, taltrast, kornknarr, härmsångare, trädpiplärka, trädkrypare, lövsångare, svarthätta, ärtsångare, kungsfågel, nötskrika och några till.

+++

På nätet finns den klassiska P2-fågeln, gå in via www.sverigesradio.se/p2
Hemsidan är helt nydesignad och i princip samtliga av våra vanligaste fåglar finns att lyssna på här.

I föreningens tjänst

Sedan många år sitter jag med i Linköpings fågelklubbs styrelse. Nej, jag är inget styresleproffs som löser ut fallskärmar när man slutar. Som för de flesta andra på den här nivån handlar det om ideellt arbete, den här helgen har jag representerat fågelklubben i två olika sammanhang.
I lördags guidade jag och tre till från klubben ute vid Nybroplattformen, dit några sökt sig för att "fira" fågelskådningens dag. Två rader i Corren om evenemanget räckte för att nästan 50 pers skulle hitta ut nån gång mellan 10 och 15.
Som vanligt ser man en massa fågel, det var svarttärnor, dvärgmåsar, skedänder och mycket mer. Men det som väckte mest uppståndelse var den storskrake som kom simmande strax utanför tornet med 11 (!) ungar på ryggen. Det var en syn, det...

+++

Nu ikväll har jag och Martin representerat fågelklubben ute vid Rosenkällasjön där vi i samband med Ekens dag visat besökarna några av de fåglar som fanns att se i sjön. Det var framför allt svarthakedoppingar som tilldrog sig intresse, speciellt som flera av fåglarna låg precis utanför plattformen. Kul med en så vacker fågel så nära, men många är glada över att få se vigg, knipa och andra vanligare arter.

Lugnt i värmen

Det första som mötte mig på förmiddagen när jag klev ut på baksidan och spanade upp mot himlen - en skruvande ormvråk på väg norrut. Jaha, tänkte jag, idag kommer kanske första bivråken för året. Min tomt är en ganska alldaglig fågelskådarlokal, men just rovfågelsträcket på vår och framför allt höst kan faktiskt vara rätt så bra. Glömmer aldrig en oktoberdag 2007 när jag hade 82 ormvråkar i samma skruv.

+++

Men trots rätt så regelbundet spanande har jag inte sett en enda rovfågel. Däremot en nordsträckande trana som nog känner sig lite stressad eftersom den borde varit på häckplats för flera veckor sen.

Ut och skåda i veckan

Blir mycket tjat om väder här på bloggen, men det har så stor betydelse för om fågelturen blir lyckad eller inte, så ni får stå ut med lite vädersnack. Jo, läget är följande just nu: Det omtalade högtrycket från Ryssland, som tillfälligt svepte in över oss i lördags och gav ca 22 grader, ligger fortfarande öster om Sverige. Senare i veckan pumpar det på med ostliga vindar och vi får varmare. Samtidigt ligger mycket moln strax väster om Östergötland och bromsar upp både högtryck och fåglar.

+++

Det är med andra ord kanonläge att ge sig ut i markerna. Den här veckan finns chansen att se mängder med rastande vadare, tärnor, måsar och småfågel.

+++

Under de senaste dagarna har Östergötland verkligen vaknat till liv när det gäller rariteter. På en vecka har sällsyntheter som småtrapp, härfågel, fjällpipare, halsbandsflugsnappare och rödhuvad dykand setts. Och det finns mer att upptäcka!

+++

Med några dagars distans till småtrappen utanför Svärtinge: Forftarande helt sjukt. Galet. Coolt. Underbart. Läckert. Det häftigaste jag varit med om i östgötska marker.

Småtrapp!!!!

Herregud! En småtrapp i Östergötland, det är knappt man tror det är sant. Men det är det. Flitiga Norrköpingsskådare hittade trappen utanför Svärtinge gård sent i eftermiddags, larmade ut den via vårt larmsystem och sen var det bara att ta två timmars rast från jobbet slänga sig i bilen och dra. Nu sitter jag här, några timmar senare, och njuter. En verklig drömobs, småtrapp är en art jag längtat länge efter att få se. Trots rätt så flitigt letande i Spanien under ett par resor dit har jag aldrig sett någon - inte förrän idag.
I Norrköping.
Sanslöst.

Högtryck!

Har jobbat en del på sistone, så skådningen har fått stå tillbaka. Tyvärr får man säga i dessa högtryckstider i fågelmarkerna. För raritetssugna har det funnits massor av godis den senaste tiden: Stäppvipa i Uppland, korttålärkor på Öland för att nämna något. I Östergötland har inget riktigt tungt hittats - än.

+++

Nu lär det hända ännu mer i Sverige. Varma ostvindar är på gång och det är, som jag tidigare skrivit om på bloggen, mumma för fågelskådare som gillar sällsyntheter.

En liten pärla

Det var min vän och kollega Jörgen Auer som för några år sedan visade mig Duseborg. Här hölls stora ridtävlingar förr, kronprinsessan Victoria åkte till och med dit och tittade. Numera ligger det stora godset ganska ensamt, inte många bilar åker den lilla grusvägen som passerar egendomen, men markerna runt om är fantastiskt fina med vacker lövskog, en mindre sjö och så en fin våtmark. Det är våtmarken jag gillar, här försöker jag skåda fågel i alla fall en gång varje vår.

+++

Årets besök får bara knappt godkänt rent fågelmässigt. Inte mycket fågel i våtmarken men rätt så gott om svalor över densamma. Hus-, back-, och ladusvalor letade insekter över vattenytan. I träden hoppade en del nyanlända sångare som ärtsångare och svarthätta. Från vassen vid sjön sjöng rörsångare och sävsparv. Jag spanade också en kort stund efter forsärla i den lilla forsen vid gården, men jag såg ingen.

+++

Stannade till vid Sättunaviken på vägen hem och här kom dagens art. En blåhake hoppade omkring i diket som löper längs med vägen ut till plattformen. Fruktansvärt snygg fågel som man ser på flyttningen vår och höst här nere. Annars är ju blåhake en Norrlandsfågel som är ganska vanlig i fjällbjörkskogen.

101

Sådärja, nu börjar det hända saker på min tidigare ganska döda tomtlista. Fick nästan ta på mig hörselkåporna i går morse när jag gick ut på altanen, en näktergal sjöng så det dånade från grannens buske. Idag är den inte kvar, så med andra ord en typisk flyttfågel som tillfälligt stannade till för att vila och äta upp sig. Under natten drog den säkerligen vidare.

+++

101 på tomtlistan nu. Nästa art hoppas jag bli grönsångare, som ofattbart nog inte hörts hemifrån än.

Intressant väder på gång?

Som fågelskådare blir man automatiskt väderintresserad, fåglar och väder hör ju så starkt ihop. Jag är dagligen inne på i alla fall någon vädersajt typ svt.se/vader, yr.no, eller liknande. Nu såg jag en prognoskarta fram emot slutet av helgen där mycket varm luft från sydost gör försök att ta sig in i landet. Det ser riktigt intressant ut.

+++

Nämn sydostvindar i mitten på maj och vilken fågelskådare som helst kan go bananas. Det verkade dessutom om om varmluten möter kallare väder nånstans vid våra breddgrader, och då...ja, då kan vad som helst dyka upp.

+++

Varför är detta så bra då? Jo, nu när mängder av fåglar är mitt uppe i flyttningen så kan ett högtryck med varma vindar söderifrån få många individer att fortsätta längre norrut än vad som är tänkt från början. Och när fåglarna stöter på kallare luft, eventuellt med regn, ja då tar de en paus och rastar. Kanske läge för en vacker rosenstare i Östergötland?

Fajt om boplatserna

Hård kamp om holkarna på tomten. Svartvita flugsnapparen fajtas med blåmesen om holken i äppleträdet. Skulle förvåna mig mycket om blåmesparet ger upp sin boplats som de haft i flera veckor.

Sedan tidigare har jag ju redan en flugsnappare som hittat sin plats på baksidan.

På besök i obygden

Har varit i delar av Östergötland som man inte besöker speciellt ofta - närmare bestämt aldrig tidigare. Gölmossen heter stället och det ligger utanför Finspång. Mitt i ingenting. Fascinerande. Vi, jag och Pera T, var där för en tretåig hackspetts skull. Mycket sällsynt i Östergötland, jag har bara sett den ett fåtal gånger i landskapet tidigare.

+++

Vi såg den inte i dag heller, trots flera timmars letande. Däremot hörde vi den, tretåiga hackspettens trumning är lite speciell och skiljer sig ganska markant från till exempel större hackspett. Trots att vi hörde den flera gånger kunde vi inte hitta fågeln. Lite frustrerande, men så är det ofta med hackspettar.

+++

Skogen är förresten en trevlig plats. Lite fika vid sjuhugget på morgonen ackompanjerad av bubblande orrar kan göra vem som helst glad.

Nu går det undan

Hörde min första lövsångare för året ute på Häradsskär i går. Idag sitter det minst två lövisar och sjunger i dungen på baksidan här hemma. Sydliga varma vindar och fint väder gör att de första tropikflyttarna nu tar sig in över landet. Arter som övervintrar i Afrika och som kräver viss värme - och insekter - för att överleva.

+++

Lövsångare är Sveriges vanligaste fågel, enligt Sveriges ornitologiska förenings hemsida finns det mellan 10 och 16 miljoner par - bara i Sverige! Men, säger ni, det är ju inte ofta man ser lövsångare. Nej, det stämmer. Det är en anonym fågel, en gulbrun liten sångare som helst håller sig högt upp i träden. Men sången hörs nästan överallt från början av maj och fram till i mitten på juni.

+++

Häradsskärsresan i helgen? Jodå, underbart väder och en hel del fågel, dock utan någon riktig höjdare. Ungefär som det brukar vara på "Skäret", med andra ord.

Dags för Häradsskär igen!

Till helgen är det äntligen dags för Häradsskär igen. Vi är 12 pers som åker ut lördag morgon och hem söndag eftermiddag. Sedan en tid tillbaka går det ju att bo på vandrarhem på ön. Det ser ut att bli fint väder, och det är ju alltid gött, men frågan är vad som händer med fågeltillgången då? Jag som är positivt lagd hävdar att det kommer bli fart på sträcket nu när varma vindar ska svepa upp över landet efter några dagars bakslag i vädret.

Tidiga svalor

Håkan Jansson mejlar till corren och berättar att han sett hussvalor i Borensberg. Är inte det väldigt tidigt, undrar Håkan. Jo, det är väldigt tidigt. Så pass tidigt att jag undrar om det inte är ladusvalor Håkan sett. De första svalorna kommer precis nu i dagarna och ladusvalorna brukar alltid vara något före hussvalorna. Men man vet aldrig.

En favorit är tillbaka

Yes! Trots gråkallt och regn/snö i luften blev jag riktigt glad när jag tittade ut idag. Paret rödhake, som häckade i vår klätterhortensia i fjol, är tillbaka och har uppenbarligen tänkt sig samma boplats i år. Från datarummet har jag första parkett och ser fåglarna samla bomaterial för att sedan försvinna in i den något vildvuxna busken. Ska bli kul att följa dom i år.

+++

Bara några meter därifrån har blåmesen gjort sig hemmastadd i holken. Rödhaken och blåmesen är vad jag vet de enda som häckar på tomten, ska ta en ordentlig koll senare i maj. Utanför tomtgränsen är häckfåglarna desto fler: svartvit flugsnappare, björktrast, koltrast, talgoxe mfl.

Fiskmåsar blir problem

Aggressiva fiskmåsar ställer till problem, läs här: http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5172979&date=&menuids= det hör jag nästan varje år från folk som drabbas. Har själv inte blivit utsatt för någon långvarig måsterror, men efter några somrar bland arga fisktärnor längs den öländska kusten vet jag precis fåglarna fungerar när de utsätts för fara.

+++

Måsar, trutar eller tärnor börjar på ett ganska tidigt stadium bli aggressiva, man behöver inte vara särskilt nära ungarna eller boet. De attackerar nästan aldrig sina fiender rent fysiskt. Däremot flyger de så nära de nånsin kan - och visst kan det hända att man får en fågelskit i huvet. Men ni som ser Hitchcock-filmen "Fåglarna" framför er, ni har helt fel. Så illa blir det inte, jag lovar.

+++

Kanske är det min välvilja till fåglarnas bästa, men jag har svårt att se det jätteproblem som vissa verkar ha med "attackerande" måsar. Dagens i-landsproblem, om du frågar mig.

Årslista och fjällgäss

Fågelskådning kan faktiskt vara tävling också. Jag och flera med mig gillar att tävla i hur många fågelarter vi ser i Östergötland på ett år, gå in och kolla på www.ogof.se och vidare till X2010 för den senaste ställningen. Jag tillhör aldrig toppstriden i såna här sammanhang, har inte tillräckligt mycket vinnarskalle och orkar inte åka till exempelvis Norrköping för att se en enda art, som man dessutom sett många gånger tidigare.

+++

Nyckeln till en riktigt bra årslista är annars att vara på hugget under vissa korta perioder under ett helt år. Som nu till exempel, när 11 fjällgäss rastar i Svartåmynningens naturreservat. Se dom nu, eller missa dom på din årslista. De lär troligen inte dyka upp igen. Likadant med en art som ringtrast. Under några aprilveckor finns chansen att se den här snygga fågeln i Östergötland, sen är det kört.

+++

Eftersom jag tänkte mig en topptio-plats på listan, och eftersom jag tävlar med min kompis Lasse i Skåne, gjorde jag ett "minidrag" till Svartåmynningen och såg fjällgässen. Allt som allt tog det inte mer än en halvtimma. Inte den roligaste fågelskådningen, men vad gör man inte för en vettig årslista...

Ny fågellokal för mig

Ännu en fantastisk vårdag - jag tog chansen att åka till Missmyra våtmark som ligger på vägen mellan Åtvidaberg och Björsäter. Alltid kul att besöka nya ställen, tyvärr är jag för dålig på det, har lätt att åka till gamla välkända lokaler.

+++

Nåväl, Missmyra var ett fint ställe även om fågeltillgången i våtmarken kanske inte var vad jag väntat mig. Enstaka grågäss, knipor, storskrake och de vanliga änderna fanns där men så mycket mer var det inte. Motljuset var dessutom ganska besvärande och jag kunde inte riktigt hitta nån bra utkiksplats från ekkullen man ska stå på. Däremot hade man mycket god utsikt över vidderna runt om, vilket gav en hel del rovfågel. Flera ormvråkar, brun kärrhök, havsörn, fiskgjuse och fjällvråk sågs. Kan tänka mig att arter som röd glada och kungsörn kan ses ibland.

+++

Sammanfattningsvis: En lokal som kanske har mer att erbjuda lite längre fram i vår, ett besök i maj kommer det säkert att bli!

Det händer mycket nu

Det är en intensiv tid vi upplever just nu. Mängder mer fågel väller in över oss, nu har "vanligt folk" också börjat kommentera den mäktiga fågelkör som omger oss. Rödhakar, taltrastar och koltrastar är väl dom som hörs bäst och mest nu.

+++

Vid Nybro i Svartåmynningens naturreservat ligger det just nu en amerikansk kricka, sällsynt i Sverige och Östergötland. Som namnet antyder är det den amerikanska varianten på vår kricka, den skiljer sig främst genom att ha ett lodrätt vitt streck på båda sidor kroppen. Vår kricka har ju ett vågrätt streck längs med kroppssidan. Åk ut och leta om ni får chansen. Den har under helgen setts bäst från parkeringen till plattformen i Nybro.

Välkommen blåmes

Det verkar bli precis som förra året, blåmesar håller just nu på att bygga bo i holken på min tomt. Det är en livlig aktivitet där massor med bomaterial forslas in genom det lilla hålet i holken.
Helt hundra på att det blir blåmes kan man inte vara. Ifjol blev det en hård kamp när den svartvita flugsnapparen kom och också ville bo här. Jag hejade lite smyg på flugsnapparen, men det blev blåmesen som drog det längsta strået.

Lilla fågel blå?

Den här var spännande:
http://www.berlingske.dk/danmark/blaa-stork-undrer-ornitologer

Gott o blandat

Som väntat en del reaktioner på mitt förra inlägg om Tåkern, men ingen skriver kommentarer utan mejlar istället. Bra om det kommer upp en debatt, Tåkern behöver folk som vågar tänka nytt och få fram nya idéer.

+++

Ringtrast i Norsholms naturreservat idag. En rätt så sällsynt trast som häckar norröver och rastar i södra Sverige med början nu och några veckor framöver. Som en koltrast, men med en läcker vit "halvmåne" på bröstet. En klar favorit.

+++

Torbjörn och Louise Carlsson undrar om hackspettar använder samma bohål flera år i rad. Svar: Nej, i alla fall är det extremt sällsynt. Det händer dock att hackspettar använder samma träd, men då hackar de sig ett nytt bohål.

+++

Fint väder på gång i veckan - och mängder med nya vårfåglar väller in. De första gransångarna har hittat upp till oss och nu kommer också många rovfåglar som brun kärrhök och fiskgjuse.

+++

Tät kamp i årskryssartävlingen på www.ogof.se. Gå in och kolla!

Tåkernfolket - åk på studiebesök

Firade födelsedagen i Västergötland, vid Hornborgasjön närmare bestämt. Det var några år sedan jag upplevde alla tranorna där, så tidigt i morse styrde vi kosan mot Falköping och sedan ytterligare någon mil innan vi var framme.

Och vilket skådespel! Dagens tranantal uppgick till ca 9400 tranor där 99 procent är samlade på ett ställe, det som kallas trandansen. Stället kryllade av fågel, inte bara tranor utan även arter som stjärtand, bläsgås, sångsvan mm.


+++


Måste säga att jag blev ruskigt imponerad över det arbete som görs/har gjorts vid sjön. Tillgängligheten är häpnadsväckande, runt trandansen finns massor av ställen att så på - och se bra! Början av april är den absoluta högsäsongen, men trots att det vällde in turister på förmiddagen var det inga problem att få en bra plats. Dessutom går det att se både tranorna och andra arter på mycket nära håll, här behövs ingen tubkikare. Logistiken med exempelvis parkering var ypperlig med vakter som pekade var man kunde stå. På olika platser runt lokalen stod fågelskådare med speciella västar och svarade på frågor - och dom var många, speciellt från barn.


+++


På andra sidan sjön ligger ett stort Naturum. Parkeringen var nästan full även här och folk, unga som gamla, trivdes i solskenet. Runt Naturumet fanns flera gångstigar, och längst ut på en udde fanns något som kallades Utsikten, ett jättestort fågeltorn med gott om plats och fantastiskt utsikt över sjön. Även här fanns gott om fågel, men mest änder och de flesta låg på lite längre avstånd än vid trandansen. Längs vägarna runt sjön fanns gott om konstutställningar, cafén och till och med en tranmässa som var oerhört välbesökt.


+++



Under mitt besök funderade jag på Tåkern. Den brukar ju ibland kallas för Nordeuropas förnämsta fågelsjö och visst, ibland kan jag hålla med. Men Tåkern spelar i B-laget vad gäller turisttillströmningen, hit kommer bara en promille jämfört med alla som besöker Hornborgasjön.



Varför då, kan man ju fråga sig. Ja, har man ingen marknadsföring att tala om, inga fåglar att visa upp och inga fina utställningar/kringarrangemang osv är det svårt att locka till sig den naturintresserade Svensson. Nu är jag hård och tar i lite i överkant, men låt mig förklara vad jag menar:



Tåkern kallas ibland för Tråkern bland fågelskådare, ett epitet jag ogillar eftersom man nästan aldrig blir besviken efter ett besök där. Men jag förstår varför det något elaka smeknamnet har uppkommit. Själva sjön är svårtillgänglig, den är svårskådad - och lite tråkig. Ta till exempel Glänås, som ju är huvudcentrat. Vid nio av tio besök behövs tubkikare för att se någon fågel över huvud taget. Nu är fina spänger byggda i anslutning till det nya tornet, men de går mitt i vassbältet och det blir på så vis svårt att få någon ordentlig överblick.



Även vid de andra fågeltornen kan det ibland vara fruktansvärt fågeltomt. Ta exempelvis Väversundas plattform, som har sin bästa period nu när vattnet är högt och gässen gillar stället. Men ni som har varit där från slutet av maj och framåt vet vad jag pratar om, total öken!



Svälinge ska vi inte prata om. Bara för att hitta från parkeringen till tornet behöver man GPS och fåglarna, ja har man tur går det att se en knölsvan i flimret.



Hov är ojämnt. Ibland mängder med fågel, ibland inga alls.



Nu vet jag att ett Naturum vid Glänås är på gång och det nya tornet är fantastiskt fint. Hoppas att det kan bli ett naturligt utflyktsmål för fler "vanliga" turister som sedan vill utforska vad resten av sjön har att erbjuda. Då kanske fler vill prova lyckan med caféer och utställningar. Precis som vid Hornborgasjön.

Nummer 100!!!

Bäst jag stod där och gjorde ved av en gammal buske vi klippte ner i höstas hörde jag några bekanta vingslag. Är det inte . . . jo, visst fasen är det knölsvan! Sekunderna senare kunde jag konfirmera min artbestämning, 8 ex mot nordost. Knölsvanen har ju ett speciellt läte som kommer från vingslagen, många tycker att dom "sjunger". Det var det lätet som fick mig uppmärksam så tidigt.

Jaha, tänker ni, och vad är det för speciellt med några flygande knölsvanar? Jo, det här var den 100:e tomtarten för mig. Ska väl erkänna att knölsvan inte var någon önskeart som nummer 100, hade hoppats på något häftigt, typ kungsörn eller röd glada, men jag klagar inte.

+++

100 arter från tomten är en slags drömgräns för många, ungefär som 300 arter i Sverige. Det finns till och med en hemsida för ändamålet,
www-pp.hogia.net/bengt.stridh/Enhagen/yardbird.html

+++

Nu tar vi sats mot 150! Jag tippar att det tar ungefär 10 år tills dess.

Som galningar

Har inlett vårens trädgårdsarbete med att rensa och ta upp alla solrosfrön från i vintras. Jag vet, det är inte bra att fröna ligger för länge, men nu är de flesta i alla fall borta. Och vilken fart det blev direkt! Säkert 50 grönsiskor, massor med bofink och bergfink, ett par rödhakar och en järnsparv gillade tydligen när jag rörde om lite undet fågelbordet.

+++

Brukar alltid råda folk att fortsätta mata i alla fall april ut. Nu kan stora mängder nyanlända tättingar samlas och du har chans på lite mer sällsynta fågelbordsarter, som exempelvis järnsparven.

Nu är våren här (5)

2010 års första besök vid Sättunaviken är avklarat, ett vårtecken så gott som något. Roxen och Svartåmynningens naturreservat ligger öde på vintern och besök där då lönar sig sällan, men så här i slutet på mars lever hela lokalen upp och just idag var många fågelskådare där.
Och vilken eftermiddag! Sol, närmast vindstilla och 10-12 grader i luften. Roxens is börjar så smått släppa, nyanlända änder och måsar har fler och fler ställen att vara på för varje minut, känns det som.

+++

Obsar: Sädesärla! Vårfåglarnas vårfågel. Ett ex flög förbi alldeles intill plattformen, men hade inga planer på att rasta utan fortsatte spikrakt mot nordost. I övrigt cirka 200 skrattmåsar, alla med chokladhuvan på, bläsänder, krickor, nordsträckande tranor, brun kärrhök mm.

Ekön - vilket ställe!

Det här är Joakim Wallin, min följeslagare i fågelmarkerna sedan många år. I går tog han ledigt från jobbet och vi fick äntligen tillfälle att ta oss ut till Ekön, något vi snackat om hela vintern.
Jag har skrivit det förr på bloggen, men för en Linköpingsbo känns det alltid lite speciellt att komma ut till östgötakusten. Så vackert! I går var vädergudarna dessutom med oss. Visserligen ingen sol, men totalt vindstilla och flera plusgrader gjorde vistelsen angenäm.

Tillgången på fågel gjorde oss inte heller besvikna. Ute på havet låg mängder med vigg, alfågel, knipor och ejder. Isen hade släppt helt, annat var det för bara en vecka sedan, fick vi höra av ett par som vi mötte. Då hade de skidat ut ända till Häradsskär som ligger längst ut av öarna! Utöver de rastande änderna var det full fart på ringduvor, sånglärkor, starar och tofsvipor som drog norrut i ganska stora antal. Två riktigt tidiga skogssnäppor drog mot norr, och på stenhällarna rastade en strandskata.

Tre och en halv timma var vi där innan vi styrde kosan mot Norrköping och några andra ställen vi ville besöka innan dagen var slut. Ändå snackade vi mest om Ekön på vägen hem, hit åker vi gärna igen.

+++

Var ligger Ekön? Jo, kör till Valdemarsvik och vidare mot Gryt. Strax efter det lilla samhället finns en gul skylt "Ekön 2" mot höger. Snart är du framme vid campingplatsen och här finns flera stället att fågelskåda ut mot havet.

Ett trollslag

Vet inte riktigt vad som har hänt med min fågelmatning, men några fåglar har jag i alla fall inte haft de senaste veckorna. Jo, en och annan hittar väl dit, men i stort sett totalt dött. Har funderat på om det kan vara solrosfröna, så i går var jag ute med spade och rörde om under fågelborden. Det visade sig att fröna frusit ihop med snön och bildat en stenhårt yta som knappt gick att få loss, ens med kraft.

Och så idag, helt plötsligt, hittar grönfinkar, bofinkar, grönsiskor, pilfinkar och domherrar hit. Som av ett trollslag.

Yes!

Kanonväder på gång i veckan. Och jag är ledig fram till söndag. Life is good.

Väderflyttare och datumflyttare

Nu när de första vårfåglarna väller in över vårt land kan det vara på sin plats att förklara lite om det här med fåglars flyttning, bland det mest spännande jag vet.

Man skiljer normalt på två olika sorters flyttare:

1) Väderflyttarna (eller kortflyttarna). Hit räknas de första vårfåglarna, alltså de som just nu flyger in över Sverige. Sånglärka, tofsvipa, grågås och skogsduva är några exempel. Gemensamt för väderflyttarna är att de övervintrar ganska nära Sverige, de flesta finns i Västeuropa. Från och med februari månad, grovt räknat, gör sig dessa fåglar redo för att dra norrut och följer sedan med de milda vindarna från sydväst som brukar ge några plusgrader. Därför är allt som det ska nu när vi har nästan tio grader varmt ute och en frisk sydvästvind, ( kort paus här, 11 grågäss sträckte norrut över tomten!), det vill säga att på bara några dagar så har det fullkomligen vräkt in väderflyttare över Sverige. De här arterna är härdiga och står ut med några minusgrader, men blir det en rejäl köldknäpp med mycket snö drar de söderut igen utan några större problem.

2) Datumflyttarna (eller tropikflyttarna). Hit räknas de arter som anländer i april och maj, det vill säga samtliga sångare, svartvit flugsnappare och många vadare som brushane och gluttsnäppa för att ta två exempel. Dessa arter är inte så beroende av vädret utan är mer inställda på när det finns tillräckligt mycket föda för dem i Sverige, samt på solljuset.

+++

Det finns så mycket mer att säga om fågelflyttning, men vi kan nöja oss så här för tillfället. Mer i ämnet lär komma, det kan ni ger er på.

Sång på vägen hem?

Snart dags för hemfärd efter en tuff dag vid redigeringsbordet. För er som inte vet så jobbar jag som sportjournalist här på Corren och ikväll var det den första SM-kvartsfinalen mellan LHC och Frölunda. Stressigt som attan mot slutet med att försöka göra något så när vettiga sidor till morgondagens blaska.

+++

Nu hoppas jag få höra koltrastsång på vägen hem - den mjuka sången är ett perfekt sätt att komma ner i varv och slappna av.

Nu är våren här (4)

För första gången under den här rubriken så känns det verkligen precis så. Nu är våren här! Ute blåser milda vindar och solen lyser, helt underbart. När jag gick till jobbet i morse satt en bofink och sjöng utanför huset, ett vårtecken så gott som något. Och strax därpå fick jag SMS från en vårstinn Jocke som berättade om både sånglärka och tofsvipa från Stångåmynningen.

Ottenby har öppnat

En klassiker och ett givet vårtecken: Ottenby fågelstation på södra Öland startade sin standardiserade ringmärkning idag. Projektet inleddes 1972 och går ut på att ha fångstnäten exakt likadant placerade under exakt samma datum för att på så sätt få en bild över hur fågelarter ökar eller minskar. Ottenby har annars ringmärkt fåglar sedan 1940-talet.

+++

Första ringmärkta arten? En hornuggla! Har för mig att koltrast brukar vara den vanligaste "förstaarten". Hornuggla hör definitivt till de mer sällsynta, undra om det hänt någon gång tidigare?

Rapport från Ystad

Det blev ett snabbesök i Skåne i helgen. Fågelskådning var inte det primära, men jag fick ändå lite tid på lördagsförmiddagen då jag passade på att gå längs med havet på den fina strandpromenaden i Ystad. Tyvärr kändes den riktiga våren rätt långt borta även i allra sydligaste Skåne, det var fortfarande rätt mycket snö kvar, men lite vårkänslor fick jag i alla fall över de många sånglärkorna som sträckte in söderifrån. Mötte en lokal fågelskådare som berättade att våren varit trögstartad och bara de allra tidigaste flyttarna hade letat sig upp till Sverige.

+++

Förutom sånglärkor fanns även en del gravänder på havet och utanför hotellet satt ringduvor och spelade. Alltid något. Kommande vecka ser dock intressant ut då det väntas mildare väder på torsdag och framåt. Visserligen blåsigt, men med västvindar kommer vi säkert att ha tofsvipor och skogsduvor i Östergötland till nästa helg.

Nu är våren här (3)

Sånglärka! Idag när jag kom körandes på vägen mellan Bjälbo och Skänninge flög lärkan upp från vägkanten. Fort ur bilen, fram med kikaren och visst...årets första lärka fångade min blick.
Nu ska jag väl erkänna att jag hellre njutit av drillen i skyn, just den här sånglärkan ville varken sjunga eller locka. Istället såg den mest frusen och vilsen ut - "vad gör jag här? Redan!"

+++

Vid Strå kyrka såg jag en hel flock med snösparvar (bilden). Vet inte varför, men snösparv tillhör topp fem vad gäller mina favoritfåglar. Det är något med den vita dräkten som tilltalar mig. Kanske härrör min fascination från en resa till Abisko för snart tio år sedan, när jag fick se en vacker snösparvshanne mata honan. Det var juni, mitt i natten men nästan lika ljust som på dagen. På ett av få ställen där snön dröjt sig kvar satt honan och lät sig matas av det överflöd av mat som finns i fjällvärlden på sommaren. En mäktig syn och ett minne som lever kvar.

Skillnad i Tinnerö

Vilken skillnad det var när jag åter igen vandrade i Tinnerö eklandskap. Skrev den 16 februari om skogens tystnad och brist på fågel, men idag var det annorlunda. Svartmesar sjöng, korpar spelflög och en större hackspett trummade. Härliga vårtecken alla tre.

Ugglor på vift

Den hårda vintern gör att många hornugglor söker sig till bebyggelsen för att lättare hitta mat. I Linköping satt ju en hornuggla vid Ekoxen för några veckor sedan, och nu ikväll fick jag rapport om ännu en uggla, den här gången ute vid Ekholmen.
Samtidigt ser jag rapporter från Uppsala om upp till nio hornugglor som slagit sig ned mitt i ett villaområde. Kylan och det tjocka snötäcket är svåra fiender för dessa vackra fåglar, en sista utväg på jakt efter nödvändig föda är att söka sig närmare människor, närmare hus och tätort.

Jag vet att varmare väder väntar

Visst värmer solen en aning mitt på dagen, men en promenad från hemmet ner till stan gav ändå en smärtsam påminnelse om att vi fortfarande har vinter. Det var isiga gator, höga snövallar och så fort vinden pustade till var den bitande kall.
Men ha tålamod, mina vänner, våren och sommaren kommer. Jag minns när jag och två skådarkompisar var i Skåne för ett antal år sedan. Det var precis som nu i början på mars och vi åkte dit mestadels för att titta på en trädgårdsträdkrypare som höll till utanför Lund, men också för att få lite vårkänslor. Vi kom till Skåne och möttes av en iskall vind och rätt mycket snö. Jag minns att vi pulsade i snön och letade efter trädgårdsträdkryparen, och på de fält som var snöfria trängdes sånglärkor och tofsvipor i väntan på mildare vindar.

+++

Ett annat år hade Linköpings fågelklubb en resa till västkusten den första helgen i mars. Kom ihåg att vi marknadsförde den som en vårresa, men första morgonen vid Getterön stod termometern på -20 grader! I den lilla vaken som fortfarande var isfri slogs krickor, bläsänder och sädgäss om utrymmet. Även längs sydvästkusten låg snön kvar, och vi som hoppades på allehanda vårfåglar fick istället nöja oss med de som övervintrat.

Vigg i Stångån

Jörgen: "Du Claes, jag ska ut på lunchpromenad. Vilken fågel vill du att jag fotograferar?"

Claes: "Fota en vigg. Dom är fina".

Jörgen: "Okej".

Ofta fel i media

Det känns som det oftare blir fel än rätt när tidningar och annan media rapporterar om fåglar.
Senast i raden: Aftonbladet skrev i går om kanadagäss som förstör Malmö FF:s fotbollsplan. Till artikeln finns en bild på en vitkindad gås. Inget allvarligt misstag, men med några minuters research hade det säkert blivit rätt gås på bild.

+++

En annan sak som stör mig är att rubriker om fågar ofta ska vara så skojfriska. Typexempel: Bild på skränande måsfågel med rubriken "Håll truten!"

+++

En kort sväng för span vid Reningsverket på Nykvarnsområdet idag. Två storskarvar (nyanlända?), fyra starar, en smådopping och en duvhök var det roligaste. Nykvarn är en utmärkt vinterlokal, men efter X antal besök där under bistra vinterdagar börjar man så smått bli trött på stället.

Mera väntan

Nej, vi får tydligen vänta på våren i någon eller några veckor till. Idag är det ju verkligen kanonväder ute...

Såg att det pumpade in rätt så mycket vårfågel i Skåne under helgen. Upp till Östergötland nådde de aldrig som tur var, för nu blir det att vända om söderut igen. Upphetsade fågelskådare rapporterade om sjungande sånglärkor, småflockar av tofsvipor och annat härligt. Äntligen är våren här, sa någon som uppenbarligen inte hade koll på kommande väderprognoser.

Kollade för skojs skull några tidigare observationer, hade för mig att jag sett tidiga tofsvipor från tomten för några år sedan. Och visst, 2007/2008 var en extremt mild vinter och redan den 28 februari 2008 såg jag åtta tofsvipor som flög mot norr. Då var våren redan i full gång med hundratals vipor och mängder med sånglärkor vid Roxens strandängar. Det är vi inte riktigt i närheten av nu.

För övrigt så undrar sportfånen i mig hur det ska gå med den allsvenska premiären i fotboll om två veckor, men det är en helt annan historia...

Nu är våren här (2)

Håll med om att ni fått lite vårkänslor idag. +6 utanför köksfönstret och intensiv sång från talgoxar, blåmesar, stenknäck mm. Som jag skrev för ett tag sen så står de första vårfåglarna redo att dra upp över landet, därför är jag inte överraskad över att det rapporterats sånglärkor, tofsvipor och skogsduvor från våra sydligaste landskap idag.
Men redan i början på nästa vecka pratas det om en återgång till kallare väder igen, och det är ju trist för de få flyttarna som redan kommit hit. Nu utgör inte väderomslag något större problem, de så kallade väderflyttarna är vana vid att plusgrader snabbt kan bli minus och är redo för att på nytt dra söderut (Skåne, Danmark, norra Tyskland) om det blir alltför bistert.

+++

Tips: Om ni vill höra koltrastsång är nog de närmaste dagarna ett utmärkt tillfälle. Själv ska jag försöka komma ut en sväng runt Johannelund i kväll och lyssna på en av de vackraste sånger vi har.

Nu vill jägarna skjuta lite mer

Jägarnas riksförbund vill ta fram stora bössan och börja panga igen. Den här gången är det sångsvan och trana som står i skottgluggen, förbundet föreslår skyddsjakt på dessa två arter mellan 1 juli och 30 april. De stör så förskräckligt och har negativ inverkan på andra arter, anser jägarna.

Det finns flera delar i förslaget som vittnar om chockerande dålig fågelkännedom från jägarnas sida. I juli är exempelvis både sångsvan och trana fortfarande igång med sina häckningar och har ungar att sköta om. Att jaga i dessa tider är grymt oetiskt och strider dessutom mot EU:s fågeldirektiv. En annan häpnadsväckande åsikt som förs fram är att sångsvanen har negativ inverkan på svärtan! Men snälla nån, svärta och sångsvan är två arter som inte har någonting gemensamt och finns på helt olika ställen.

Anders Wirdheim från Sveriges ornitologiska förening hävdar att det nog mest handlar om att skapa fler jakttillfällen för förbundets medlemmar, och det ligger säkert en hel del i det...

Nu tror jag inte att förslaget går igenom, förhoppningsvis kastas detta i papperskorgen på första instans. Det borde det göra i alla fall.

Värme på G?

Låt er inte luras av den rubriken. Många tidningar (Corren bland annat) kör hårt på att "värmen", i det här fallet lika med typ 3 plusgrader, kommer nu. Tjenare, säger jag. Visst ska det bli mildväder i helgen, men nästa vecka är minusgraderna tillbaka igen. Vi får nog vänta ytterligare ett par veckor på sånglärkor och tofsvipor.

Kustremsa i Östergötland?

För en Linköpingsbo är det lätt att glömma ibland - Östergötland har faktiskt en alldeles fantastiskt fin kustremsa. Den är inte lång och inte särskilt välbesökt, i alla fall inte av fågelskådarna, men den kan innehålla mängder av fågel. Som nu, när havet utanför Ekön ligger öppet och drar till sig mängder med änder. Vesa Jussila bor inte så långt från Ekön och är den som bär fanan högt vad gäller kustskådning. I går kunde han räkna in bland annat 5000 vigg, 700 knipor, 30 bergänder och 140 salskrakar. Östergötlands klart bästa fågelskådning just nu finns längs kusten, synd bara att det är så förbaskat långt...

Tjäder hos Micke, del 2

En tjädertupp besökte Correnfotografen Micke Svenssons tomt, det kan ni läsa om lite längre ner bland blogginläggen. Den betedde sig konstigt och jag var övertygad om att det var en av dessa spelgalna tuppar man ser och hör om ibland. Men så var det inte. I går kom Micke och berättade att en tjäderhöna låg död i ett dike en liten bit därifrån, och då är det inte så svårt att förstå vad tuppen gjorde där. Han letade efter, eller ville bara vara nära. sin käresta.

Talgbollarna ifrågasätts

Vi har ju pratat om det på bloggen tidigare, nu har det även skrivits tidningsartiklar i ämnet dåliga talgbollar. Läs onsdagens Corren, A28. Åsikterna om varför fåglarna ratar talgbollarna går isär. Företagen som köper in bollarna skyller på kylan, vilket jag tror kan vara en del av anledningen men inte hela. Biologen Lars-Åke Janzon går helt emot teorin om kylan och tror att talgbollarna kan vara för gamla eller ha för dålig kvalité.

Intressant det där, och jag kan bara instämma i det som många av oss upplevt de senaste åren. Fåglarna ratar talgbollar!

Mindre kors, sparvuggla och rödhake

Det blev en tvåtimmarsvandring ute vid Tinnerö i går. Tanken var, förutom att få frisk luft och motion, att försöka få in några nya årskryss. Det gick sådär. Två mindre korsnäbbar flög över, annars förvånades jag än en gång över hur tyst det var i skogspartierna. Är det snön som gör skogen så tyst? Okej, en liten flock kungsfåglar födosökte högt uppe i några granar, men de andra skogsmesarna som tofsmes och talltita, sågs inte till.

+++

Det var fågelfattigt överlag och rent skådarmässigt var promenaden på väg att bli underkänd. Då, bara några hundra meter från parkeringen, såg jag en fågel i en ektopp. Upp med handkikaren och . . . javisst, en sparvuggla! Den lilla "bollen" satt och spanade efter något ätbart, dvs om nån talgoxe eller liknande skulle flyga förbi. Som vanligt när det vankas fototillfälle låg kamerna kvar hemma, annars är ugglor lätta att komma nära. Så även den här, jag ställde mig bara ca 25 meter från sparvugglan och den tittade inte ens på mig! En fin obs. Även om sparvuggla är en ganska vanlig art ser man den sällan, däremot har man bra chans att höra den. Ugglor börja ropa redan i februari och fortsätter in i mars och april. Sparvugglan har en mjuk upprepad vissling som är lätt att härma och på så vis få fågeln att bli intresserad.



+++



Hemmavid har en rödhake (bilden) börjat ta för sig vid fågelbordet, den kommer på långa besök varje dag. För mig är rödhaken så starkt förknippad med höst och vår då det formligen kan krylla av dessa tuffingar. Ni som varit vid Ottenby en morgon i oktober vet vad jag pratar om. Att se den i halvmeterdjup snö känns fortfarande konstigt, även om det säkert är en syn man får vänja sig vid. Rödhake blir en allt vanligare övervintrare i Sverige.

Berglärka på topp

Efter en alldeles förträfflig skådardag som denna sätter jag mig gärna framför datorn och rapporterar våra observationer. Först på rapporteringssystemet svalan, www.artportalen.se/birds, sen skriver jag in mina nya årskryss på www.ogof.se, där x2010 tuffar på. Till sist spar jag mina tankar till den här bloggen.

+++

Per T och jag började dagen med att åka till Hästholmens hamn, där Vättern fortfarande ligger isfri. Tittar man mot Västergötland ser man dock att isen lagt sig längre ut på sjön. I hamnen finns det alltid fågel att se, gräsänder och sothöns låg vid båtarna och lite längre ut, i issörjan, låg en storskarv och rätt mycket fiskmås. Ute på Vättern simmade en ensam skäggdopping och en rätt rejäl flock med storskrake, ca 200.
Medan vi stod där och spanade kom larmet som fick oss att vakna till ordentligt. Berglärka vid Strå kyrka! Inte mycket att tveka på, berglärka är både sällsynt och riktigt snygg, så vi satte oss i bilen direkt. 20 minuter senare stod vi och glodde på lärkan som hittade mat vid en liten jordhög ute på ett fält, nära vägen. En mycket trevlig observation!

+++

Fortsättningen blev minst lika mycket vädernjutning som fågelskådning. Solen sken och vinden, ja den var som bortblåst! Jag fascinerades mest över hur vi kunde undgå att höra/se mindre korsnäbb och samtliga vanliga skogsmesar under ett tvåtimmarsbesök på Omberg, men man kan inte få allt.

+++

De smala vägarna runt Tåkern är inte till för två bilar en snörik vinter som denna. Vid ett möte bar det sig inte bättre att herren vi mötte körde ner i diket! Vi försökte skotta och putta, men inget hjälpte. Som tur var kom en kille förbi med rejält rep som bogserade upp den något uppskakade herren och hans bil. Tack för det!

Nu ska jag ut och skåda!

Faktiskt så känns det att solen värmer nu. Gick en lunchpromenad längs Stångån idag och noterade bland annat en rödhake satt på ett staket och njöt av solen. Annars har våra allra tidigaste sångare kommit igång nu, både talgoxe, blåmes, grönfink och stenknäck har jag hört sjunga från tomten.

+++

Jag har sannerligen inte rivstartat med fågelskådning under 2010, men till helgen är det dags. Per T och jag ska ut i de östgötska vintermarkerna och se vad de har att erbjuda. Nån som har tips på ett ställe med mycket fågel att spana av?

Rosenfink från fönstret?

Funderar ni på att köpa ny fågelbok? Då är tiden kommen, nu har nämligen nyversionen av Fågelguiden kommit till boklådorna i stan. Jag var på Akademibokhandeln i går och där stod boken uppradad i långa led. Konstaterade också att utbudet av fågelböcker växer stadigt. Bland annat hittade jag en bok som heter "Fåglar från fönstret" av Ulla Hemberg där våra vanligaste småfåglar finns med.

Bara ett fel: Räck upp handen alla ni som haft rosenfink från fönstret. Nä, tänkte väl det. Rosenfink är en art som visserligen var relativt vanlig förr i tiden, men den är på stark tillbakagång sedan många år och nu får man jobba rätt så hårt för att över huvud taget se eller höra rosenfink. Så att ha med den tillsammans med sädesärla, gråsparv och bofink känns lite väl magstarkt.

Tjäder hos Micke

Gissa om Correnfotografen Mikael Svensson blev förvånad när han såg den här besten på garageuppfarten hemma i Bankekind. Ja, det är ju inte varje dag man har en tjäder på tomten, för Micke var det första gången på 25 år. Tjäder är ju främst en fågel för de djupa skogarna, men ibland söker sig den nära människan där en uppträder förvånansvärt orädd. Då och då rapporteras om "spelgalna" tjädertuppar, förmodligen beror detta udda beteende på en hormonstörning hos tupparna.

+++

Jag är ruskigt avundsjuk på Micke, själv har jag aldrig haft en sådan närkontakt med tjäder. Å andra sidan tycker jag lite synd om den, allt är inte riktigt som det ska när denna fågel, som normalt är så hårt bunden till skogen, visar sig på detta sätt.

Fåglar och ny kraft

För mycket jobb idag . . . skönt att få rensa hjärnan och tänka på fåglar. Det är såna här stunder, när huvudet är tungt och morgondagen går åt att hämta kraft till ett 12-timmarspass på söndag, som jag funderar på den där höstdagen vid Stora Lund när jag upptäckte en taigasångare, eller när det kryllar av fågel nere vid Ottenby på södra Öland, eller när den första sånglärkan hörs i skyn.

+++

Vad jag längtar till våren . . .

Intressant om trastar

Ser intressanta siffror om vinterns trastar. Från Ottenby på södra Öland rapporteras det om mängder med sydsträckande björktrastar, kanske har dom fått nog av den svenska vintern nu. Troligen är det så att bären tagit slut och fåglarna måste söka sig söderut för att hitta mat. Tycker mig även märka att rödvingetrastarna blivit färre på senare tid, och de man ser verkar vara rätt så slitna.

Kolla in fågelbordet

På www.corren.se/holken kan du följa aktiviteten vid Johnny Gustavssons fågelbord. Jag har nu på eftermiddagen skällt lite på Johnny för att han inte har fyllt på sin matning, det behövs nu.

+++

Annars då? Ja, som den suktare efter vår jag är ska det väl erkännas att jag blivit lite småknäckt efter det senaste dygnets snöande. Undrar när snön smälter...i maj?

Nu är våren här (1)

Visst, det är jätteskoj med snö och minusgrader, men nu räcker det. Jag vill ha värmande sol, smält snö och lärkdrill!

Under den här rubriken tänkte jag stilla min vårabstinens en aning med de vårtecken som kommer nu när vi har februari. Så varför börja just idag? Jo, idag sjöng en talgoxe när jag hämtade tidningen! Ni vet den klassiska ti-ti-fy, ti-ti-fy.

Även om Sverige just nu har snö och kyla i överflöd innebär februari månad att de tidigaste flyttfåglarna gör sig startklara för resan norrut från vinterkvarteren i västeuropa. Vänta ett par veckor till och den första mildluften från sydväst kommer att föra med sig starar, tofsvipor och sånglärkor. Håll ut . . .

Fortsätt att mata

Det är en lång och hård vinter för fåglarna. Därför gläder det mig när jag läser att Linköpings kommun ska stödmata änderna i Stångån.

Som jag skrivit i tidigare inlägg är kylan ett mindre problem i förhållande till att skaffa mat. De flesta fågelarter måste äta oerhört mycket mat under vintern, då är det viktigt att födan finns hyfsat lättillgängligt.

Å andra sidan har vi människor en förmåga att tycka synd om fåglarna så fort det blir några minusgrader. Gräsänder, vigg, knipor och alla andra ankor i Stångån är rustade för att klara en svensk vinter. De är ju därför de väljer stanna kvar.

+++

Så glöm nu inte bort att mata fåglarna hemma hos er också! Dom behöver det verkligen.

Räkna fåglar i helgen!

Imorgon fredag drar Sveriges ornitologiska förenings (SOF) stora satsning "Vinterfåglar inpå knuten" igång. Det handlar om att du räknar dina fåglar hemma vid fågelbordet och sen skickar in resultatet till SOF. Satsningen avslutas på måndag.
På www.sofnet.org finns all information.

Rock ´n roll vid fågelbordet

Det är som om fåglarna känner på sig när ska blir kallt. Det ska ju bli många minusgrader igen (eller chockkyla som kvällstidningarna skriver) efter det här lilla ovädret som är över oss nu. Just ny ymnigt snöfall och mängder med fåglar vid matningen. Bergfinkar (har räknat till 14), gråsiskor, stenknäckar, koltrastar, grönsiskor.

+++

Och så fågeln på bilden. En stare. Första gången jag ser den vintertid här. Precis som med trastarna är det många starar som valt att övervintra i Sverige. Kanske ångrar dom sig nu...