Den här sensommaren har jag bestämt mig för att titta lite extra på varje tornseglare jag ser. Titta. Och njuta. För rätt som det är finns de inte där längre. De svarta fartfantomerna som är ett så självklart inslag under sommaren är plötsligt på väg söderut och borta från den blåa himlen. Och man blir vemodig vid tanken på att inte se dom förrän om åtta långa månader.
+++
Men då, den där sköna dagen i mitten på maj kan jag bli så oerhört lycklig över att höra tornseglarens "skriiiii" och veta att sommaren snart är här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar