onsdag 29 december 2010

Snart dags för nya tag

Året närmar sig sitt slut, och en blick på min årslista gör ingen glad. Tunga bommar som kungsörn, kungsfiskare och kattuggla gör att 2010 blir ett svagt år i jämförelse. Jag har skrivit årslista (alltså hur många arter jag ser på ett år) sedan 2001 och kan konstatera att de första åren var de bästa. 2002 kom jag upp i 282 sedda eller hörda arter i Sverige. Då var vi ett litet gäng som tyckte det här med nya arter i Sverige var roligt. Vi kryssade som dårar, åkte till fjällen och såg de speciella arterna där, vi var nere i Skåne och tittade på en blåkråka, på västkusten när det blåste storm - och så vidare. Allt för att se nya arter.

Sedan dess har vi alla lugnat ner oss och skådar numera helst i närområdet. Ja, eller jag gillar ju att skåda utomlands också. Snart är det dags för det. Ska bli så gött!

lördag 25 december 2010

Juldöden

Så skulle en kriminalroman kunna heta. Själv såg jag döden på nära håll idag när jag spanade ut över fågelbordet. En koltrast satt och flaxade bakom en snöhög, så pass länge att jag började undra vad den sysslade med. Så jag gick ut, fyllde på solrosfrön i automaten och tittade till koltrasten. Det visade sig att den åt - på en annan koltrast! Hur döden inträffat vet jag inte, förmodligen är det kölden som gjort sitt. Eller också har den helt enkelt dött i strid med något, kanske den koltrast som nu åt sitt offer!

Nåja, jag stoppade den döde i en platspåse och slängde den. Det var i alla fall något värdigare än att bli uppäten av en artfrände.

måndag 20 december 2010

Galet vid fågelbordet

Från noll till hundra på bara några dagar. Efter en intensiv höst med mängder av framför allt grönfink så har inledningen på vintern varit ytterst stillsam vid mitt fågelbord. En talgoxe här och där, en större hackspett då och då. Det roligaste har väl varit två nötskrikor som återkommit dagligen och ätit frön.

Men så, för några dagar sedan, hände något. Fråga mig inte vad. Men plötsligt så trängdes grönfinkarna på marken, säkert 40-45 stycken. Där var steglits, bergfink och gråsiskor. Pilfinkarna återkom och entitan som jag inte sett sedan tidigt i våras var plötsligt där igen. Jag har som sagt ingen aning om vad som hänt, jag kör med samma mat som tidigare och har inte ändrat på något vid min matning. Har ni nån idé?

+++

Kanske inget mer inlägg innan fredag - så God Jul alla bloggläsare!

tisdag 14 december 2010

Skärsnäppan - en iskall vadare

Skärsnäppa är en häftig art. När alla andra vadare drar långt bort från Sverige under vintermånaderna står skärsnäppan där på isiga stenar vid havet och inväntar våren då dom drar uppåt till typ Svalbard där lika isiga havskuster väntar. Dessutom bryr den sig knappt om människor, oräddare fågel får man leta efter och det går ofta att komma riktigt nära utan att den störs.

Här i Östergötland har vi inte sett många skärsnäppor genom åren, men det beror förmodligen på att ingen fågelskådare tänkt tanken att mitt i vintern kolla till den allra yttersta östgötaskärgården.

Men för några år sedan gjordes en tur med båt från Arkösund, och direkt gav det resultat. I lördags var ett gäng från Linköpings fågelklubb ute på öppet vatten, Tommy styrde sin stora båt från Fyrudden och vidare åt nordost. Det blev succé. Först en flock på cirka 15 individer, sen ett ännu större gäng på 21 stycken. Mäktigt, minst sagt.

fredag 10 december 2010

Har nån sett den här?

Både tråkigt och oroväckande att konstatera att det helt saknas rapporter om kungsfiskare i Stångån hittills i vinter. Det brukar alltid finnas minst en, men ofta flera, exemplar som övervintrar kring ån i centrala Linköping, men än så länge har ingen sett något. Det är ingen vild gissning att den gångna vintern var tuff för kungsfiskaren som decimeras svårt vid kallt väder. Bara att hoppas att arten repar sig, för en kungsfiskarobs en solig decemberdag tillhör höjdpunkterna på året.

+++

Kungsfiskaren kräver öppet vatten för att kunna fiska och kan som sagt ses vid Stångån den här tiden på året. Om nån har sett den här färgsprakande sköningen, mejla till claes.nilsson@corren.se

tisdag 7 december 2010

Nötskrika och inte så mycket mer

Sorry, alldeles för dålig uppdatering på bloggen på sistone. Det speglar i och för sig min aktivitet i markerna rätt så bra, snö och kyla gör att andra saker än fågelskådning prioriteras.

+++

Noterar en stationär nötskrika på matningen här hemma. Det hör verkligen inte till vanligheterna. Å andra sidan är nötskrikan en av få gäster på mitt fågelbord. Förstår inte riktigt vad jag gör för fel, men fåglarna på tomten är väldigt lätträknade just nu. Några koltrastar, blåmesar och talgoxar är det enda jag kan skryta med.

+++

Min kompis Lennart har en ovanlig övervintrare på sin arbetsplats i Linköping. Det är en sädesärla som försöker att överleva minusgrader och snö i några månader. Hoppas att den lyckas, finns det bara tillräckligt med mat tror jag att den har god chans att klara sig fram till april.

+++

Några veckor till, sen går vi mot ljusare tider igen. Tycker i och för sig att snön hjälper till ganska bra, mörkret känns inte lika kompakt när allt är vitt runtomkring.

+++

Jo, en sak till. I helgen står jag och ytterligare någon från Linköpings fågelklubb på Blomsterlandet i Linköping och pratar om fågelmat och fåglar i största allmänhet. Kom gärna förbi!