söndag 17 oktober 2010

Visst minns fåglarna

Visst har fåglar ett gott minne. Det måste de ha. Nu när nätterna varit kalla och frosten hård så svirrar det grönfinkar, talgoxar och blåmesar i min trädgård i jakt på . . . ja, vadå undrade jag först. Men sen slog det mig att det är nu jag normalt börjar min matning och att fåglarna naturligtvis letar efter solrosfröna, frukten och margarinet som brukar finnas här. Signalen är tydlig - "fram med käket"! Okej då, i veckan kör jag igång.

+++

Vet inte vad som hänt med mig, men viljan att släppa allt för att se en ovanlig fågel finns inte där längre. För 7-8 år sedan hade jag definitivt fixat ledigt för att åka och titta på starrsångaren på Häradsskär, men nu var jag inte ens speciellt sugen. Sällsynta arter lockar mig fortfarande, visst. Men jag känner en allt större drivkraft att upptäcka dem själv vilket inte är så lätt. Det kan gå många år mellan upptäckterna av något riktigt sällsynt, det vet varje fågelskådare. Själv har jag bara upplevt känslan ett fåtal gånger, men den är tusen gånger bättre än att åka allt mellan 5-50 mil enkel resa för att se en art som någon annan hittat. Kanske är det därför jag tappat sugen, inte vet jag.

Inga kommentarer: