Fler vårarter på gång

Fint väder och västvindar utlovas i helgen - med andra ord dags för ännu en stor portion nyanlända fåglar. Nu är det dags att börja kolla efter arter som ladusvala, svartvit flugsnappare och fisktärna. För att nämna några.

Tillbaka!

Hej på er igen! Lovade ju innan mitt lilla uppehåll att jag skulle vara tillbaka till rödhaken sjöng sin porlande sång, och det stämde rätt så bra. Det hann bara gå ett par timmar från det att jag kom hem till jag hörde den sjunga på baksidan. Härligt! Jo, jag har varit ute och rest i drygt två månader. Jag och sambon gjorde vår drömresa jorden runt - jag skulle kunna skriva en hel bok om vad vi sett och upplevt, men det har jag inte tid med. Låt mig bara konstatera att Nya Zeeland är ett land som alla borde åka till någon gång - naturen, människorna och fåglarna var världsklass! +++ Vi avslutade resan i USA, där våren gjort sitt intåg på allvar. Medan jag vandrade bland blommande magnolior och röda vandringtrastar tänkte jag på den svenska våren och vad jag längtar efter den. Så sedan hemkomsten har jag skådat intensivt och följt fåglarnas ankomst noga. +++ Det formligen sprudlar av liv just nu. Nya fåglar kommer varje dag från sina vinterkvarter och på vissa ställen kryllar det med fågel. Svartåmynningens naturreservat är kanske det bästa stället runt Linköping just nu att avnjuta våren. Änder, piplärkor och vadare har anlänt, rovfåglar svävar över markerna i jakten på mat. I morse stod det helt plötsligt fem skärfläckor i reservatet. Snyggare vadare är svåra att hitta, så ta chansen imorgon och leta efter dem. +++ Fler vårtecken? Skriv gärna här eller mejla till mig på claes.nilsson@corren.se

Sporadiskt framöver

Den närmaste tiden blir det bara högst sporadiskt bloggande från min sida. Andra uppgifter kallar.

Men jag är tillbaka på allvar när våren förhoppningsvis gjort sitt inträde. När snön smält och rödhaken sjunger från skogen på baksidan. Längtar redan!

Vårfåglar på plats

Alltid intressant så här efter milda västvindar att se om några vårfåglar kommit till Sverige. Och visst, i de sydligaste landskapen finns rapporter om tofsvipor, sånglärkor och ljungpipare. Tre arter som är typiska kortflyttare med vinterkvarter i väst- och sydeuropa och som bara behöver ett par dagar med vårvindar för att komma hit. Nu är det inte särskilt troligt att de stannar så länge, kalluften är ju på väg och då drar de flesta söderut igen. Om vi får ihållande plusgrader i början på februari finns chansen att se de första viporna och lärkorna i Östergötland.

Artrallyt i Mjölby

En klassiker avgjordes i går. Det östgötska vinterrallyt där det handlar om att se/höra så många arter som möjligt på en dag, är ett populärt nöje för fågelskådarna varje januari månad. 12 lag ställde upp i år, nytt rekord kom vi överens om.

Jag och Törna finkammade Mjölby. Vi tog pendeltågen in från Linköping på morgonen, gick längs med Svartån bort mot Egeby, upp bland villorna och in i skogen vid Skogssjön. Sen vidare in till stan och upp mot vägen till Skänninge, sen tillbaka till stan och hem med pendeln kl 15.06. Facit: 35 arter. Betyg på vår insats: 3 av 5.

Dagens besvikelse: Den artfattiga samling fåglar i Svartån i centrala Mjölby. Vi såg bara gräsand, knipa och sångsvan.

Dagens höjdare: Fågelbordet på Öjarnsliden. Det maffigaste jag sett! Minst 12 bofinkar, 1 bergfink, mängder med gulsparv, pilfink, grönfink, sidensvans och trastar.

Vilken placering vi hamnade på i slutändan har jag ingen riktig koll på, men de som vann tror jag noterade 53 arter. En bit upp, med andra ord. Å andra sidan hade vi det trevligt, Törna och jag. Och nya, okända fågelmarker är ALLTID roligare än att harva i Nykvarn, Gärstad och Vallby.

Färre fåglar i vinter?

Jag har haft flera som undrat samma sak den här vintern: Var är fåglarna? Jag själv kan bara stryka under på mångas uppfattning att det är färre fåglar den här vintern än andra. Just i skrivande stund är det faktiskt rätt så bra drag på matningen här hemma, gråsiskor, domherrar och grönfinkar slåss om solrosfröna, men i det stora hela har det varit många dagar då fågelbordet stått övergivet. Någon rödhake (bilden) har jag inte sett på hela vintern och i Östergötland har det under 2011 bara rapporterats tre stycken.

Pratade med en fågelskådare som inventerar antalet fåglar på samma ställen vinter efter vinter, och han hade aldrig haft så lite fågel som nu.

Förklaringen? Ja, jag är rätt så säker på att när vintern kom tidigt, redan i november blev det ju kallt och snöigt, så drog många söderut. Även härdiga arter som blåmes, talgoxe och grönfink fick nog och lämnade Sverige för ett något mildare klimat. Dessa är kortflyttare och finns nu säkert i Danmark, Tyskland eller Holland. Just blåmes drog söderut i stora mängder även tidigare i höstas, på Häradsskär märkte vi av detta genom att flera hundra mesar fastnade i näten. Hoppas det blir några återfynd på dessa, mycket intressant att få veta var mesarna tog vägen.

Nu är våren här! (1)

Nej, det är den ju inte. Men det kändes som det i förmiddags när jag stack huvudet ut i friska luften och hörde talgoxen. Ja, den sjöng! Och genast fylldes mina sinnen med vårlika känslor. Efter månader av minusgrader, mörker och midvinter blev det sol, blidväder och vår i luften. Det märker ju fåglarna såklart. Talgoxen är en av de första fåglarna att testa sångrösten när han får chansen. I Skåne, där många ringduvor övervintrar, hörs deras dova sång så fort termometern visar på plus.

+++

Två bofinkar hemma vid matningen i går. De första på hela vintern. Det säger lite om hur lite fågel det finns just nu i Sverige.

Den mystiska fågeldöden

Märkligt det som händer med döda fåglar som ramlar ner från himlen. Nu senast i Falköping. Ska direkt erkänna att min kunskap inte räcker till här, å andra sidan verkar ingen ha något bra svar på fenomenet. Förgiftning, köld och stress är några av teorierna. Personligen tror jag att döden i USA på nyårsafton mycket väl kan ha utlösts av stress på grund av fyrverkerier och smällare. Rödvingetrupial, som det handlade om i USA, är en flockfågel likt kajan och uppstår stress och kaos i flocken så skulle det kunna leda till döden för många individer som då flyger mot ledningar, hus, stolpar mm som inte syns så bra i mörkret. Dessutom gör den stränga kylan både i USA och här hemma att många fåglar är försvagade och har lättare att dö av utmattning.

+++

Noterar att faktafelen redan nu börjar breda ut sig. I Aftonbladet skriver Per Bjurman att 3 000 koltrastar dött i USA. Under mina resor i Nordamerika har jag inte sett en enda koltrast, vilket inte är så konstigt eftersom dom inte finns där. Däremot är rödvingetrupial en vanlig art, och det var alltså dessa det handlade om den här gången...

+++

I vilket fall som helst ska det bli intressant att se vad provsvaren från de döda fåglarna säger. Hoppas att vi så småningom ska ha en naturlig förklaring till detta, annars kan det bli riktigt spooky...

Nytt år - nya årskryss

Så - nu har det blivit 2011 och det här med att kryssa nya fåglar har blivit roligt igen. Det är ju så att årslistan är rolig ett halvår ungefär, sen har man sett det mesta och årskryssen blir allt färre. Men de första dagarna i januari är till och med de allra vanligaste fåglarna roliga, som den här pilfinken (bilden) som dök upp vid fågelbordet i går. När året är slut lär man ju ha sett en och annan pilfink, men årets första är alltid speciell.

+++

Annars har jag öppnat tämligen svagt, sångsvan är väl den roligaste arten hittills. Sju stycken låg i Svartån i centrala Mjölby i går. Liksom förra året tävlar jag, X2011 finns på ogof.se

Snart dags för nya tag

Året närmar sig sitt slut, och en blick på min årslista gör ingen glad. Tunga bommar som kungsörn, kungsfiskare och kattuggla gör att 2010 blir ett svagt år i jämförelse. Jag har skrivit årslista (alltså hur många arter jag ser på ett år) sedan 2001 och kan konstatera att de första åren var de bästa. 2002 kom jag upp i 282 sedda eller hörda arter i Sverige. Då var vi ett litet gäng som tyckte det här med nya arter i Sverige var roligt. Vi kryssade som dårar, åkte till fjällen och såg de speciella arterna där, vi var nere i Skåne och tittade på en blåkråka, på västkusten när det blåste storm - och så vidare. Allt för att se nya arter.

Sedan dess har vi alla lugnat ner oss och skådar numera helst i närområdet. Ja, eller jag gillar ju att skåda utomlands också. Snart är det dags för det. Ska bli så gött!

Juldöden

Så skulle en kriminalroman kunna heta. Själv såg jag döden på nära håll idag när jag spanade ut över fågelbordet. En koltrast satt och flaxade bakom en snöhög, så pass länge att jag började undra vad den sysslade med. Så jag gick ut, fyllde på solrosfrön i automaten och tittade till koltrasten. Det visade sig att den åt - på en annan koltrast! Hur döden inträffat vet jag inte, förmodligen är det kölden som gjort sitt. Eller också har den helt enkelt dött i strid med något, kanske den koltrast som nu åt sitt offer!

Nåja, jag stoppade den döde i en platspåse och slängde den. Det var i alla fall något värdigare än att bli uppäten av en artfrände.

Galet vid fågelbordet

Från noll till hundra på bara några dagar. Efter en intensiv höst med mängder av framför allt grönfink så har inledningen på vintern varit ytterst stillsam vid mitt fågelbord. En talgoxe här och där, en större hackspett då och då. Det roligaste har väl varit två nötskrikor som återkommit dagligen och ätit frön.

Men så, för några dagar sedan, hände något. Fråga mig inte vad. Men plötsligt så trängdes grönfinkarna på marken, säkert 40-45 stycken. Där var steglits, bergfink och gråsiskor. Pilfinkarna återkom och entitan som jag inte sett sedan tidigt i våras var plötsligt där igen. Jag har som sagt ingen aning om vad som hänt, jag kör med samma mat som tidigare och har inte ändrat på något vid min matning. Har ni nån idé?

+++

Kanske inget mer inlägg innan fredag - så God Jul alla bloggläsare!

Skärsnäppan - en iskall vadare

Skärsnäppa är en häftig art. När alla andra vadare drar långt bort från Sverige under vintermånaderna står skärsnäppan där på isiga stenar vid havet och inväntar våren då dom drar uppåt till typ Svalbard där lika isiga havskuster väntar. Dessutom bryr den sig knappt om människor, oräddare fågel får man leta efter och det går ofta att komma riktigt nära utan att den störs.

Här i Östergötland har vi inte sett många skärsnäppor genom åren, men det beror förmodligen på att ingen fågelskådare tänkt tanken att mitt i vintern kolla till den allra yttersta östgötaskärgården.

Men för några år sedan gjordes en tur med båt från Arkösund, och direkt gav det resultat. I lördags var ett gäng från Linköpings fågelklubb ute på öppet vatten, Tommy styrde sin stora båt från Fyrudden och vidare åt nordost. Det blev succé. Först en flock på cirka 15 individer, sen ett ännu större gäng på 21 stycken. Mäktigt, minst sagt.

Har nån sett den här?

Både tråkigt och oroväckande att konstatera att det helt saknas rapporter om kungsfiskare i Stångån hittills i vinter. Det brukar alltid finnas minst en, men ofta flera, exemplar som övervintrar kring ån i centrala Linköping, men än så länge har ingen sett något. Det är ingen vild gissning att den gångna vintern var tuff för kungsfiskaren som decimeras svårt vid kallt väder. Bara att hoppas att arten repar sig, för en kungsfiskarobs en solig decemberdag tillhör höjdpunkterna på året.

+++

Kungsfiskaren kräver öppet vatten för att kunna fiska och kan som sagt ses vid Stångån den här tiden på året. Om nån har sett den här färgsprakande sköningen, mejla till claes.nilsson@corren.se

Nötskrika och inte så mycket mer

Sorry, alldeles för dålig uppdatering på bloggen på sistone. Det speglar i och för sig min aktivitet i markerna rätt så bra, snö och kyla gör att andra saker än fågelskådning prioriteras.

+++

Noterar en stationär nötskrika på matningen här hemma. Det hör verkligen inte till vanligheterna. Å andra sidan är nötskrikan en av få gäster på mitt fågelbord. Förstår inte riktigt vad jag gör för fel, men fåglarna på tomten är väldigt lätträknade just nu. Några koltrastar, blåmesar och talgoxar är det enda jag kan skryta med.

+++

Min kompis Lennart har en ovanlig övervintrare på sin arbetsplats i Linköping. Det är en sädesärla som försöker att överleva minusgrader och snö i några månader. Hoppas att den lyckas, finns det bara tillräckligt med mat tror jag att den har god chans att klara sig fram till april.

+++

Några veckor till, sen går vi mot ljusare tider igen. Tycker i och för sig att snön hjälper till ganska bra, mörkret känns inte lika kompakt när allt är vitt runtomkring.

+++

Jo, en sak till. I helgen står jag och ytterligare någon från Linköpings fågelklubb på Blomsterlandet i Linköping och pratar om fågelmat och fåglar i största allmänhet. Kom gärna förbi!

Åtvidaberg levererade (inte)

Ger mig själv och bröderna Berry en trea (av fem) i betyg för insatsen i helgens kommunrally. Åtvidaberg visade sig vara aningen svårflirtat och vi fick jobba länge för vanliga arter som koltrast och grönsiska. 49 arter blev vårt facit efter två dagars fågelskådning i mestadels skog och stad. Lite kan vi faktiskt skylla på vädret, dimma och regn gjorde aktiviteten låg bland de fåglar som trots allt finns kvar.

Bästa arten kom direkt på lördagsmorgonen: Martin upptäckte en varfågel utanför Grebo.

Bästa besökta ställe: Området kring Gärdserums kyrka utanför Falerum. Här vid Uknadalens början fanns en våtmark som säkerligen hyser mängder med fågel på våren. Nu låg några sångsvanar, en snatterand och en bläsand i vattnet. Dessutom en hel del trast i området.

Vann kommunrallyt gjorde Norrköping på 76 arter före Linköping på 72. Imponerande!

Kommunrally i helgen!

I helgen arrangeras det ett kommunrally i Östergötland. Kort och gott så innebär det att den kommun där det rapporterats flest arter under helgen vinner. Ett mycket trevligt initiativ av Olof Hjelm, och många verkar vilja haka på i novembermörkret när fågelskådningen ligger lite nere hos många.

Jag blev direkt sugen på att delta, och ännu mer sugen blev jag att INTE skåda i min hemkommun, det vill säga Linköping. Så nu är vi ett litet men naggande gött gäng som ska finkamma Åtvidabergs kommun på lördag och söndag. Vad tror ni? Vilka ställen får vi inte missa? Mejla gärna till claes.nilsson@corren.se

+++

Ikväll: Författaren och fågelskådaren Göran Bergengren föreläser på Naturcentrum, kl 19. Blir garanterat intressant.

Snö = fågel

Många gånger förstår man sig inte på det här med väder och fåglar, men ibland händer det väntade. Som nu på morgonen, snöoväder, blåst och allmänt busväder. Då har ett rekordstort antal grönfinkar besökt fågelmatningen, säkert uppemot 50 stycken. Även bofink, bergfink, större hackspett mm har visat sig. Det är såna här dagar med väderomslag som det ofta hittas något riktigt sällsynt i Sverige. Kanske just här?

Sista gången i höst

I morgon blir det troligen årets sista besök vid Stora Lund för mig och Mr X. Ska vi vara ärliga har väl hösten inte varit särskilt bra, kan på rak arm bara minnas en enda gång då det varit riktigt mycket fågel på lokalen. Annars har vi nog haft en del otur och varit på plats de dagar när vädret inte varit optimalt för fåglar.


+++


Både jag och Mr X (som förresten tagit bilden på mig när jag skådar vid Stora Lund) gillar att satsa hårt på ett speciellt ställe. Att nöta där många gånger och lära känna lokalen och fåglarna, att veta vid vilket väderläge det rastar mycket fågel och ha stenkoll på varenda buske. Stora Lund har blivit som hemmaplan för oss, men platsen har den stora nackdelen att ligga för långt från Linköping. Det tar ca 45 minuter att åka dit och det orkar man inte med så många gånger per säsong. I morgon gör vi vårt tionde besök i höst, det blir troligen det sista på ett tag. I vår vill vi satsa på en annan lokal, närmare Linköping. Frågan är bara vilken.

+++

Tips, idéer på en bra fågellokal runt Linköping mottages tacksamt. Viktigt: Den får inte vara för exploaterad typ Sättunaviken eller Nybro, helst ett "okänt" ställe där det inte är så mycket folk.

Samma trend som förra året

Vid fågelbordet ser jag stora likheter med förra hösten, det vill säga ett herrans liv med groteskt många grönfinkar, talgoxar och blåmesar. Dessutom en del annat skoj som stenknäck, bergfink, rödhake och gråsiska. Roligast hittills är nog ändå en gärdsmyg som smög (!) omkring och letade frön på backen. Sällsynt tomtart och aldrig sedd vid fågelbordet tidigare.

Av erfarenhet vet jag att de stora massorna försvinner när vintern kommer. Både grönfinkar, talgoxar och blåmesar kan dra söderut i rätt stora mängder, samtidigt som fler grannar matar och gör valen fler för de tappra som stannar i Sverige.