Fler vårarter på gång

Fint väder och västvindar utlovas i helgen - med andra ord dags för ännu en stor portion nyanlända fåglar. Nu är det dags att börja kolla efter arter som ladusvala, svartvit flugsnappare och fisktärna. För att nämna några.

Tillbaka!

Hej på er igen! Lovade ju innan mitt lilla uppehåll att jag skulle vara tillbaka till rödhaken sjöng sin porlande sång, och det stämde rätt så bra. Det hann bara gå ett par timmar från det att jag kom hem till jag hörde den sjunga på baksidan. Härligt! Jo, jag har varit ute och rest i drygt två månader. Jag och sambon gjorde vår drömresa jorden runt - jag skulle kunna skriva en hel bok om vad vi sett och upplevt, men det har jag inte tid med. Låt mig bara konstatera att Nya Zeeland är ett land som alla borde åka till någon gång - naturen, människorna och fåglarna var världsklass! +++ Vi avslutade resan i USA, där våren gjort sitt intåg på allvar. Medan jag vandrade bland blommande magnolior och röda vandringtrastar tänkte jag på den svenska våren och vad jag längtar efter den. Så sedan hemkomsten har jag skådat intensivt och följt fåglarnas ankomst noga. +++ Det formligen sprudlar av liv just nu. Nya fåglar kommer varje dag från sina vinterkvarter och på vissa ställen kryllar det med fågel. Svartåmynningens naturreservat är kanske det bästa stället runt Linköping just nu att avnjuta våren. Änder, piplärkor och vadare har anlänt, rovfåglar svävar över markerna i jakten på mat. I morse stod det helt plötsligt fem skärfläckor i reservatet. Snyggare vadare är svåra att hitta, så ta chansen imorgon och leta efter dem. +++ Fler vårtecken? Skriv gärna här eller mejla till mig på claes.nilsson@corren.se

Sporadiskt framöver

Den närmaste tiden blir det bara högst sporadiskt bloggande från min sida. Andra uppgifter kallar.

Men jag är tillbaka på allvar när våren förhoppningsvis gjort sitt inträde. När snön smält och rödhaken sjunger från skogen på baksidan. Längtar redan!

Vårfåglar på plats

Alltid intressant så här efter milda västvindar att se om några vårfåglar kommit till Sverige. Och visst, i de sydligaste landskapen finns rapporter om tofsvipor, sånglärkor och ljungpipare. Tre arter som är typiska kortflyttare med vinterkvarter i väst- och sydeuropa och som bara behöver ett par dagar med vårvindar för att komma hit. Nu är det inte särskilt troligt att de stannar så länge, kalluften är ju på väg och då drar de flesta söderut igen. Om vi får ihållande plusgrader i början på februari finns chansen att se de första viporna och lärkorna i Östergötland.

Artrallyt i Mjölby

En klassiker avgjordes i går. Det östgötska vinterrallyt där det handlar om att se/höra så många arter som möjligt på en dag, är ett populärt nöje för fågelskådarna varje januari månad. 12 lag ställde upp i år, nytt rekord kom vi överens om.

Jag och Törna finkammade Mjölby. Vi tog pendeltågen in från Linköping på morgonen, gick längs med Svartån bort mot Egeby, upp bland villorna och in i skogen vid Skogssjön. Sen vidare in till stan och upp mot vägen till Skänninge, sen tillbaka till stan och hem med pendeln kl 15.06. Facit: 35 arter. Betyg på vår insats: 3 av 5.

Dagens besvikelse: Den artfattiga samling fåglar i Svartån i centrala Mjölby. Vi såg bara gräsand, knipa och sångsvan.

Dagens höjdare: Fågelbordet på Öjarnsliden. Det maffigaste jag sett! Minst 12 bofinkar, 1 bergfink, mängder med gulsparv, pilfink, grönfink, sidensvans och trastar.

Vilken placering vi hamnade på i slutändan har jag ingen riktig koll på, men de som vann tror jag noterade 53 arter. En bit upp, med andra ord. Å andra sidan hade vi det trevligt, Törna och jag. Och nya, okända fågelmarker är ALLTID roligare än att harva i Nykvarn, Gärstad och Vallby.

Färre fåglar i vinter?

Jag har haft flera som undrat samma sak den här vintern: Var är fåglarna? Jag själv kan bara stryka under på mångas uppfattning att det är färre fåglar den här vintern än andra. Just i skrivande stund är det faktiskt rätt så bra drag på matningen här hemma, gråsiskor, domherrar och grönfinkar slåss om solrosfröna, men i det stora hela har det varit många dagar då fågelbordet stått övergivet. Någon rödhake (bilden) har jag inte sett på hela vintern och i Östergötland har det under 2011 bara rapporterats tre stycken.

Pratade med en fågelskådare som inventerar antalet fåglar på samma ställen vinter efter vinter, och han hade aldrig haft så lite fågel som nu.

Förklaringen? Ja, jag är rätt så säker på att när vintern kom tidigt, redan i november blev det ju kallt och snöigt, så drog många söderut. Även härdiga arter som blåmes, talgoxe och grönfink fick nog och lämnade Sverige för ett något mildare klimat. Dessa är kortflyttare och finns nu säkert i Danmark, Tyskland eller Holland. Just blåmes drog söderut i stora mängder även tidigare i höstas, på Häradsskär märkte vi av detta genom att flera hundra mesar fastnade i näten. Hoppas det blir några återfynd på dessa, mycket intressant att få veta var mesarna tog vägen.

Nu är våren här! (1)

Nej, det är den ju inte. Men det kändes som det i förmiddags när jag stack huvudet ut i friska luften och hörde talgoxen. Ja, den sjöng! Och genast fylldes mina sinnen med vårlika känslor. Efter månader av minusgrader, mörker och midvinter blev det sol, blidväder och vår i luften. Det märker ju fåglarna såklart. Talgoxen är en av de första fåglarna att testa sångrösten när han får chansen. I Skåne, där många ringduvor övervintrar, hörs deras dova sång så fort termometern visar på plus.

+++

Två bofinkar hemma vid matningen i går. De första på hela vintern. Det säger lite om hur lite fågel det finns just nu i Sverige.