Nej, det är den ju inte. Men det kändes som det i förmiddags när jag stack huvudet ut i friska luften och hörde talgoxen. Ja, den sjöng! Och genast fylldes mina sinnen med vårlika känslor. Efter månader av minusgrader, mörker och midvinter blev det sol, blidväder och vår i luften. Det märker ju fåglarna såklart. Talgoxen är en av de första fåglarna att testa sångrösten när han får chansen. I Skåne, där många ringduvor övervintrar, hörs deras dova sång så fort termometern visar på plus.
+++
Två bofinkar hemma vid matningen i går. De första på hela vintern. Det säger lite om hur lite fågel det finns just nu i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Roligt att läsa om dina arter vid fågelbordet, som skiljer sig så markant från vad jag ser i Skarpan! Talgoxar och Blåmesar är det gott om, en del Pilfink och Blåmes också, men bara ett(?) ex av grönfink. Nötskrika finns 10-12 st som återkommer periodvis men roligast av allt är en flock Stjärtmesar som dyker upp vid talgbollarna ibland.
Skicka en kommentar